- Project Runeberg -  Skrifter utgifna af Svenska sällskapet för antropologi och geografi / Geografiska sektionens tidskrift /
15

(1878-1880) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 1. Om Färöarna. Af THEODOR NORDSTRÖM

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OH FÄBÖARNA

15

plaggen. En Färing blir ej förkyld af att vara vät 24 timmar, han
dansar sig torr.

Sålunda går hvalfångsten till. En sådan inträffar vanligen on
eller annan gång om året, men på olika trakter af öarna. Utom
späcket, hvaraf göres tran, anvädes huden till årband, »homluband»;
köttet brukas till föda, kokadt eller torkadt, samt anses för en stor
läckerhet, särdeles då det är färskt; men nog bör en främling vara
vand dertill, eljest smakar det ej.

Afven själhundsfångst är en näringskälla, dock ej af den
betydenhet som grindhvalsfångsten, och bedrifves så, att själarne
uppsökas och dräpas inne i grottor, der de taga sin tillflygt och der de
framföda sina ungar.

En annan bedrift åter spelar en den allra vigtigaste roll inom
Färingens hushåll och ingriper i hela hans lif, såsom
uppfostringsmedel och mannaidrott, och detta är fogelfångsten. På de branta
bergens mot hafvet vända sida häcka nämligen tusentals millioner
sjöfoglar, som utgöra föremål för en lönande fångst. Dessa
fogelbe-bodda berg kallas fogelberg och förete en högst egendomlig anblick.
Det är hufvudsakligen de mot sydvest vända sidorna, som bebos af
foglarno; visserligen finnas äfven lodräta berg vända mot andra
väderstreck, men foglarne älska värme, derföre hålla de ock till på
de solbelysta mot sydvest vändande bergen. Holm beskrifver i sin
»Skildringer och sagn fra Færoerne» ett fogelberg vid »Mulin»
sålunda: »Strax vid det nordvestliga inloppet till det sund, som skiljer
Strömöen från Yaagö, ligger ett borg, som heter Mulin, i närheten
häraf är fogelberget. När man kommer roende nedåt ijordon, visar
sig en klippmur af 6—700 fots höjd helt svart och lodrät; på denna
finnes ett hål, som en ofantligt stor port, genom hvilkon man kan
ro, när sjön är lugn. Är man väl kommen genom porten, visar det
sig att den mur, i hvilken denna befinner sig, är lös från fjällets
hufvudmur och att deremellan och muren finnes ett temmeligen bredt
stycke vatten, i hvilket stora båtar kunna beqvämt vända. Här är
en ganska egendomlig färöisk situation: undertill det djupa haf, som
är mörkgrönt gonom skuggan från de lodräta fjällväggarna, ofvantill
himmelen som ett hvalf öfver bergstopparne, och på alla sidor höga
klippor, vid hvilkas fötter ofantliga stenblock ligga i de
äfventyrli-gaste ställningar, djupa, mörka klyftor, i hvilka sjön brummar med
ihåligt stönande, under det att klipporna kasta vattnet skummande
tillbaka. I dessa fjällsidor sitta foglarno på »hylder» oller afsattser,
hvilka äro bildade derigenom att de lösare delarne af stenmuren

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:23:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ssfaog/b/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free