Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 1. Om Färöarna. Af THEODOR NORDSTRÖM
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM FÄRÖARNA
23
I ott fall äro dock Färöarna ganska vanlottado, och det är i
af-seendo pä regelbundna kommunikationer. Do fartyg, som ga mollan
Köponhamn och Island anlöpa visserligen Thorshavn. Men detta sker
ondast en eller undor sommarmånaderna två gånger i månaden. Do
andra öarna stå oj i någon regelbunden förbindelse med moderlandet.
Trangisvaags hamn lär dock hädanefter komma att två gånger om
året anlöpas af en islandsfararo. Post befordras derföre i roddbåtar
mellan Thorshavn och de öfriga öarna samt genom tillfälliga
lägenheter. Snart torde dock ett nytt tidskifte inträda i dessa
förhållanden, om den stonkolsindustri, hvarom redan är nämndt, kommer i
gäng.
Sådana äro i korthet de förhållanden, hvarunder Färingen lefver.
Ti hafva dock icke sysselsatt oss mycket med hans person och
enskilda lif; en blick äfven å detta torde ej vara utan intresse. Hans
stora bedrifter, hans boningar m. m. känna vi, men ej honom sjelf.
Såsom alla fiskarfolk är Färingen lat, när det gäller annat arbete än
fiske och öfriga ofvan uppräknade sysselsättningar, och äfven i fisket
ådagalägger han ej stor flit. Att gå till sjös två gånger i veckan
är nog för hans behof, och hvarför skulle han anstränga sig mor?
Deremot är han öppen, ärlig, vänlig och gästfri. Den resande är
välkommen och i de flesta fall har nutidens åskådningssätt af
resande, att do äro foglar gjorda att af hvar man plockas, icke trängt
sig hit. Dot enda som är dyrt är rodd, för sin skicklighet deri
vet Färingen att taga betalt.
Färingens drägt är nätt och pittoresk. På hufvudet bära
männen en frygisk mössa, vanligen blå- och rödrandig. Drägten i öfrigt
utgöres af en hemstickad ylletröja, en vadmalsjacka, brun till färgen,
och med ej alltför korta skört; svarta, vid knäna oknäppta knäbyxor,
yllestrumpor och skor af ogarfvad får- eller kohud. Dessa skor bestå
af ett fyrkantigt stycke hud, som hopvikos och hopsys baktill och
framtill, men sammanhålles öfver vristen med ylleband, som lindas
något upp på smalbenet. Donna fotbeklädnad är utmärkt vid
vandringar på hala ställen, och man är aldrig torr om fotterna när
man bär don. Qvinnodrägten orbjuder numera intet egendomligt,
modet har nått hit och qvinnorna bära rosettor bak äfven på
Färöarna. På underhållning och nöjen är Färingen särdeles begifven.
Dans och samqväm höra vissa tider af årot till ordningen för dagen
och när helst dot gäller är han härtill beredd; att löpa miltal öfver
fjällen är intet för den raska ungdomen, när målet är en dans eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
