- Project Runeberg -  Skrifter utgifna af Svenska sällskapet för antropologi och geografi / Geografiska sektionens tidskrift /
12

(1878-1880) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 3. A. E. Nordenskiölds Ishafsfärd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

12

Bd. I. Nr 3. –– A. E. NORDENSKIÖLDS

fråga är om hafvets segelbarhot skulle dessa, på ett särdeles
fortjenstfullt sätt utförda expeditioner, hafva stort intresse isynnerhet genom
iakttagelser från land rörande isens beskaffenhet om hösten, men i
den korta berättelsen om Hedenströms färder, som finnes intagen i
Wrangels Reise s. 99—119, den enda källa, som i detta afseende
varit mig tillgänglig, beröres denna fråga ej med ett enda ord. 1 2
Der-emot hafva genom hr Sibiriakoffs försorg upplysningar rörande denna
för vår expedition vigtiga fråga blifvit lemnad af inbyggare i norra
Sibirien, hvilka hafva till födkrok insamling af mammutbetar å den
ifrågavarande ögruppen. Enligt dessa berättelser blir hafvet mellan
norra Asiens kust och Nya Sibiriens öar årligen temligen isfritt.

En särdeles märkvärdig upptäckt gjordes år 1811 af Hedenströms
följeslagare, jakutske borgarn Sannikow. Han fann nemligen på
vest-kusten af ön Kotelnoj lemningar af en groft upptimrad vinterboning
i granskapet af vraket efter ett fartyg, af helt olika byggnadssätt
mot det som brukas i Sibirien. Dels häraf, dels af en mängd
redskap, som lågo kringströdda på stranden, drog Sannikow den
slutsatsen, att en fångstman från Spetsbergen eller Novaja Semlja blifvit
vinddrifven hit och jämte sitt manskap uppehållit sig härstädes en
tid. Inskriften på ett i grannskapet af stugan befintligt grafkors
uttolkades beklagligen icke.

Under den stora nordiska expeditionen ‘ gjordes äfven några
försök att från Lena tränga österut. Det första stod under befäl af
löjtnant Lassinius 1735. Han lemnade den 21 augusti Lenas
östligasto mynningsarm, framseglade 120 verst mot öster och mötte här
drifis, som nödgade honom att söka en hamn vid kusten. Här
tillbringades vintern med don olyckliga påföljd, att chefen sjelf och
större delen af expeditionens 52 man omkommo af skörbjugg.

Följande året 1736 utsändes åt samma håll en ny expedition
under löjtnant Dmitri Laptew. Hed Lassinii fartyg försökte han i
medlet af augusti segla österut, men mötte snart mycket drifis.
Redan i slutet af månaden, den tid då sjöfärden egentligen bort
börjas, vände han derför åter till Lena.

Ar 1739 förotog Laptew sin tredje resa. Han framträngde till

1 Wrangels egna resor utfördes om vintern med hundslädar på isen och lenma,
så intressanta de än äro i många andra hänseenden, ieke något omedelbart bidrag
till kännedomen om isförhållandena under sommaren och hösten.

2 Så benämnas med ett gemensamt namn de många ryska expeditioner, som
under åren 1734—1743 utsändes från Dvina, Obi, Jenissej, Lena och Kamschatka mot
Norra Ishafvet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:23:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ssfaog/b/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free