- Project Runeberg -  Skrifter utgifna af Svenska sällskapet för antropologi och geografi / Geografiska sektionens tidskrift /
15

(1878-1880) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 3. A. E. Nordenskiölds Ishafsfärd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ISHAFSFÄRD

15

tern är den nordliga oceanen stundom isfri, och pä ett afständ af
200 verst frän kusten är kafvet öppet äfvon om vintern, ovisst dock
i hvilken utsträckning. Det senare förhållandet bekräftas äfven
genom Vrangels resor med hundslädar på isen åren 1821—1823.

En tredje person säger: »Enligt de underrättelser jag erhållit,
är den norra kusten från Lenas till Indigirkas mynning fri från is
från juli till september. Nordlig vind för is mot kusten, men icke
i stora massor. Enligt deras iakttagelser, som söka mammutbetar,
är hafvet isfritt ända till södra delen af de Ny-Sibiriska öarna. Det
är sannolikt, att just dessa öar bilda ett skydd mot isen i det
Werch-nojanska distriktet. Annorlunda förhåller det sig på den kolymska
kuststräckan, och kan man blott från Beringsund komma till Kolyma,
så nog kan man komma från Kolyma till Lona.»

Förhållandet, att isen om sommarn vid sydliga vindar drifves
bort från kusten, men ej längre än att den i störro oller mindre mängd
återkommer vid nordlig vind, bekräftas ytterligare af andre
brefskrif-vare och synes mig visa, att de Ny-Sibiriska öarna och
Wrangels-land endast utgöra länkar i en vidsträckt, parallelt med Sibiriens
nordkust fortlöpande ögrupp, som å ena sidan hindrar isen från det
mellanliggande hafvet att fullständigt drifva bort och gynnar
isbildningen om vintern, men å andra sidan skyddar kusten för den norr
om öarna bildade egentliga polarisen. De berättelser jag har anfört
gälla för öfrigt hufvudsakligast sommarmånaderna. Likasom i det
förut ännu sämre beryktade Kariska hafvet, torde isen äfven här om
hösten för det mesta smälta bort, så att man vid denna årstid kan
påräkna ett temligen öppet haf.

De fleste af de brofskrifvare, som lemnat underrättelser om
is-förhållandena i det sibiriska polarhafvet, sysselsätta sig ytterligare
mod de rykton, som spridt sig i Sibirien, att amerikanske
hvalfångare skulle från kusten varit sedda långt vesterut. Riktigheten häraf
förnekas alltid på det bestämdaste. Dessa rykten hvila dock
åtminstone till en del på en verklig grund. Jag har nämligen personligen
träffat en hvalfångare, som i trenne år från ett hvalfångarefartyg
drifvit handel med kustinvånarne mellan Kap Jakan och
Boringsund. Han var fullt öfvertygad, att man åtminstone vissa år skulle
kunna segla från Beringsund till Atlantiska oceanen. En gång hado
han återvändt genom Beringsund först den 17 oktober.

Af hvad jag sålunda anfört framgår:

att den norr om Sibiriens nordkust belägna oceanen mellan
Je-nissejs mynning och Tschaunbay aldrig plöjts af kölon på ett verkligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:23:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ssfaog/b/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free