Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 4. En pilgrimsfärd till Solovjetsk. (År 1876). Af HERMAN SANDBERG
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
Bd 1. Nr 4. — HERMAN SANDEBEBO.
Solovjetsk, men då donna 14 mils färd vanligen sker i små, öppna
båtar och pilgrimerne blott undantagsvis lära hafva sjömännens
helgon S:t Nikolaus till sin skyddspatron, föredraga de vanligen att
vandra ytterligare 15 mil till staden Kem, derifrån en af klostrets
ångbåtar för dem fram till målet för sin färd. Numera går doek en
af Arehangelska bolagets ångbåtar äfven mellan Sumski och
Solovjetsk, hvarvid man i värsta fall får stadna några dagar i Sumski
och invänta ångbåten.
Den omkring 20 mils vägen mollan Povjenez och Sumski posad
tillryggalägges hufvudsakligen i båt, roende öfver större och mindre
sjöar samt uppför eller utför strömmar, mindre delar gående, ridande
eller åkande dels på telega, dels med underliga sommarslädar öfver
don skoglösa myren.
Dessa trakters telega är ett tvåhjuligt pinoredskap eller
ante-diluvianskt åkdon af alldeles oomtvisteligt gagn för en hvar som, för
öfrigt utrustad med berghelsa, blifvit ordinerad en skarp bantingskur.
Ett groft skak, lagdt på en träaxel — naturligtvis utan fjedrar —
som uppbäres af två hjul, hvilka hvarken äro runda eller hafva
axeln i medelpunkten. Vägen, der detta skall dragas fram, är ej
annat än en vanlig kreaturstig, som på mellanliggando myrar är
belagd med smala och trasiga kafvolbroar samt öfver oftast branta och
stenklädda åsar slingrar sig fram mellan stockar och stenar. Nog
synes dot då onödigt att än mer hindra färden genom att låta
hjulens lötar skjuta ut omkring en fot på hvardera sidan för att taga
fast i närstående träd, rötter och stenar.
Uppför backarne kryper man såsom en snigel, fast den lagliga
lasten här ej får öfverstiga 3 pud (omkring 116 skålp.) ; men utför
bär det af i brinnande fart under hojt och skrik. Då och då höres
ett allmänt hojtande, som betyder att någon kört omkull. Jag gläder
mig just öfver vår tur att blott en gång bräcka hjulaxeln och att
under våra två telegaturer på inalles omkring 5 mil ingen blef
skadad. Våra kappsäckar och lådor voro dock bra skamfilade, så att
några måsto lagas på vägen.
Pilgrimeme hafva ej råd att begagna detta aristokratiska
fortkomstmedel, utan fä traska mod, så fort de hinna. Först tyckte jag
telega-motionen var utmärkt, mon tog snart för sed att gå uppför backarne
för att spara hästens krafter. Dygden belönar sig sjelf och blir
ytterligare belönad. Thet är uttydt: först fann jag mig sjelf mycket
hyggligare, än de andra åkande, som ej hyste ömhet mot djuren,
och sedan var jag till slut långt mindre mörbultad än de.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
