Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 4. En pilgrimsfärd till Solovjetsk. (År 1876). Af HERMAN SANDBERG
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
Bd 1. Nr 4.
HERMAN SANDÏBERG.
när så säkert, som vid de svenska elfvame. Vattnet slog ofta in i
båten, då vi gingo utför forsame, fastän vi en och annan gång måste
stiga ur och gå bredvid forsen, der man hos oss ej skulle tvekat att
med full last ge sig utför.
De förut nämnda sommarslädarne äro ock af högst egen skapnad.
Deras modar äro långa, högt uppåtböjda och breda som skidor. I
hela släden fins ej en spik, utan allt är fäst med trädubbar och
vidjor. Dessa slädar begagnas till fortkomst öfver djupare kärr och
mycket tufvig mark. Det är i sanning märkligt att se, huru säkert
de små hästarne veta att taga sig fram på en eller två löst utlagda,
runda och smala stockar eller klifva från den ena tufvan till den
andra, utan att någonsin sjunka ner i dyn. Man undrar, huru stora
elgar kunna springa fram öfver lös gungfly, der ett krypande barn
sjunker ner. Här får man lära konston, som för den enklöfvade
häston är större, än för den tvåklöfvado elgen, hur vana än båda
här äro vid lös, kärrig mark.
Landskapet är mycket omvexlande med stora och små sjöar,
breda floder och slingrande bäckar, ändlösa kärr samt kullar och
åsar, bevuxna mod skog. Än möter man mäktiga urskogar, der yxan
ej ens första gången gått fram, men dessa äro äfven här sällsynta.
Än tallmoar eller kärr, bevuxna med marig gran- eller löfskog. Men
oftast är skogen mycket tät samt blandad af en mängd olika slags
träd och buskar, som nu stå i sommarens första fägring.
Otaliga sjöar och vattendrag ser man kring sig öfverallt. Med
samma vegetation och med tätare befolkning skullo man anse donna
trakt lika tjusande, som den nu oftast förefaller vild. Menniskan är
nu blefven sådan, att hon anser spåren af sin verksamhet försköna
äfven den härligaste natur.
Hela den trakt, der vi foro fram, bebos uteslutande af ryssar,
som alla äro nstarovjerh eller gammaltroendo. De hafva inga prester
— praktiskt nog i så glest befolkadt land utan vägar — afsky tobak
och spirituosa samt undvika all beröring med kättare så noga, att
de ej tillåta någon utom sekten stående att äta ur samma kärl som
de, eller ligga i samma rum. Kloster hafva de haft och dessa voro
mycket rika. Ryska rogeringen har låtit rifva alla doras kända kloster,
men i norra Rysslands djupa och otillgängliga skogar antager man
att åtskilliga än finnas qvar, till hvilka starovjeri i tysthet vallfärda.
Så påträffades händelsevis för några tiotal år sedan, endast få
mil från Povjenez och från den i sekler vandrade pilgrimsvägen, ett
stort och praktfullt starovjerkloster, uppbygdt af sten i skogen vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
