Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 7. Min första hval. Bref af HERMAN SANDEBERG
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIN FÖRSTA II VAL.
5
kusten af det europeiska ishafvet, med ymnig tillgång på kril, loddn,
tobis, siil, sej och torsk. Årligen flyta der upp döda hvalar, som
icke bära något spår af yttre våld. Af dessa är någon enda fet,
men de flesta ytterst magra. Skada, att de lappar, som mod björn
och varg slåss om späeket, väl mycket försummat sina anatomiska
studier, ty eljost skulle Motkalapparne kunnat lemna vida mer
intressanta upplysningar, än något annat »Collegium medicum» üfver
hvalens patologi. Mina suckar hämmas dock något vid tanken på
att kansko häraf, liksom af mycket annat tooretiserande, ändå ej
vunnits stort resultat i praktisk läkekonst—för hvalen åtminstono.
I fjor flöt upp en ung hona, som hade tre ryggkotor å rad
nästan upplösta. Då hon tydligen icke i lifstidon brukat snörlif,
svarade honnes onda kansko mot våra damers ryggmärgslidando.
Eljost tordo de flesta dött af ålderdomssvaghet, en sjukdom som jag
hoppas hädanefter ej skall skörda så många offer, sedan på det smala,
blott några tuson fot broda näsot mellan halföarne Rybatschij och
Srednij enkom mot detta lidande blifvit anlagdt ett hval-sanatorium,
hvars ångare kunna hemta in pationterne på ena sidan från
Motka-fjorden, på den andra från Varangerfjordens ryska del, som är långt
rikare på hval än den norska. Då jag nu redan vid Foyns anstalt i
Yadsö har en hval på stapeln, som en mig biträdande konservator
håller på att skelettera åt naturhistoriska riksmuseum i Stockholm,
ämnar jag skänka skelettet af min ryska hval till kejserliga museum
i Petersburg. Dotta är så mycket lämpligare, som hittills ingen
hval från europeiska Ryssland haft den äran att vinna tillträde till
något museum.
Nämnda näs är märkligt för sin rika "vegetation vid så nordlig
bredd. Fastän det ligger ett godt stycke norr om trädgränson, finnas der
dock björkar af 10—15 alnars höjd. Do öro visserligen af ishafvots
stormar illa medfarna och hafva vridit sig flore gånger för att so ut
lugnare plats. Men till lön för sin ståndaktighet hafva do fått en
ovanligt rik krona och likna nu mest täta fruktträd.
Lägg härtill en så stor mängd och en så yppig växt på här
oväntade blommor, att det medföljande norska manskapot flero
gånger utropade: »Hor or som don dejligsto Have»! Dot är ott godt
tecken, att blommor trifvas, ty då trifvas ock menniskor der.
Egendomligt nog fann jag här Linnea boroalis, hvilkot antyder
att gränsen för barrskog förr gått längre i norr än nu, eftersom do
första barrträden träffas flere mil sydligare. Fåfängt sökte jag något
minsta spår af dylika på platsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
