Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 10. A. E. Nordenskiölds ishafsfärd 1878—79. (Forts. från Bd I. Nr 5)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
Bd I. Nr 10. –- A. E. NORDEN8KIÖLD8
skifton i dessa trakter, för att fâ någon större kunskap om det
Sibiriska Ishafvets boskaffenhet — en fråga, som numera tyckes blifva
af verklig betydelse för sjöfarten —, bör en noggrann vetenskaplig
undersökning af alla de öar, som ligga norr om Sibiriens fasta land,
verkställas så snart som möjligt. Sedan nu de fördomar, med hvilka
det utanför liggande kafvet betraktats, blifvit skingrade, synes en
sjöexpedition från Jakutsk med ett mindre ångfartyg säkrast föra till
målet. Härtill torde ångbåten Lena vara synnerligen lämplig. Dess
ringa djupgående gör, att man med densamma utan svårighet kan
komma nästan in till kusten, den är lätt handterlig, den kan rida ut
en storm i den sjö, som förekommer i dessa farvatten, och dess
sidor af svenskt bessermerstål lemna ett så godt skydd mot is, som
man gerna kan begära af ett fartyg af så ringa storlek. Fartyget
är indeladt i vattentäta afdelningar, så att det, äfven om det
erhåller en läcka, ej bör vara förloradt, det är försedt med särskilda
rost-jern och ångsåg, för den händelse man behöfver använda drifved till
bränsle, o. s. v.–––
Sundet mellan don sydligaste af de Nvsibiriska öarne och land
är endast inemot 30’ bredt. Åt fasta landet till begränsas det af en
udde, som förr ofta utgjort slutpunkten för kustfärderna från
Lenaflodens mynning österut, och som kanske just derför i likhet med
många andra för storm och is svårpasserbara uddar på Rysslands
nordkust erhållit namnet Svjatoi Nos (den heliga udden). Den
oförskräckte ryske ishafsfararn Laptjeff förklarade 1736, att
kringseglin-gen af denna udde var omöjlig, emedan enligt enstämmig försäkran
af de jakutor, som lefva i denna trakt, de omgifvande ismassorna
aldrig smälta. Trenno år derpå (1739) kringseglades udden af
Laptjeff sjelf — ett af de många exempel, huru möjliga många
»omöjligheter» i sjelfva verket äro. Samma seglats gjordes 1761 i ett efter
hvad det tyckes tomligen isfritt vatten af sibiriske köpmannen
Scha-lauroff. Enligt min öfvertygelse är hafvet här hvarje år farbart ej
allenast med ångfartyg, utan äfven med en vanlig fångstskuta,
förutsatt att denna är bemannad med dugliga, sjövana fångstmän.
Äfven vi funno hafvet vid Svjatoi Nos ganska isfritt och kunde
derför den 31 augusti på förmiddagen utan svårighet under stilla,
vackert väder genomsegla sundet. Det omgifvande landet var snöfritt.
Härifrån var hafvet längre mot öster isfritt närmast kusten.
Yattnot var föga salt och visade en temperatur af ända till + 4° C.
Ännu den 1 september fortfor det vackra vädret mod sydlig vind
och en lufttemperatur vid middagstiden i skuggan af + 5°,6 C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
