- Project Runeberg -  Skrifter utgifna af Svenska sällskapet för antropologi och geografi / Geografiska sektionens tidskrift /
39

(1878-1880) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 10. A. E. Nordenskiölds ishafsfärd 1878—79. (Forts. från Bd I. Nr 5)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I8HAPSPÄRI) 1 878—79.

Mon natten mot den 2 blef vinden nordlig, temperaturen sjönk till
— 1°. Den följande natten inträffade ett rikligt snöfall, så att hela
•däcket och Björnöarne, som vi nådde den 3 middagstiden, voro
snötäckta. Bjömöame äro några mindre klippöar belägna invid kusten,
å 71° Lat. och 160° Long. Ost från Greenwich, omkring 360’ från
sydspotsen af Liachoffs ö. Denna stäcka hado vi tillrvggalagt på 3
dygn, d. v. s. 120’ på dygnet, en omständighet, som, om man tager
i betraktande den tid, som förloras genom draggningar, lödningar
och bestämning af vattnets temperatur och salthalt på olika djup,
samt den försigtighet, man måste iakttaga under färden i ott
alldeles okändt farvatten, visar, huru föga vi under denna del, af vår
resa varit hindrade af is. En eller annan isbit möttes i alla fall, och
längre norrut visade sig sammanhängande drillsfält, hvilka hindrade
mig att fullfölja planen att från Kolymas mynning ånga norrut, för
att se till, om man ej kunde finna land eller öar mellan Liachoffs ö
och Wrangels land.

Ett försök att från den ostligaste Björnön taga vägen rakt östor
ut till kap Schelagskoj måste också öfvergifvas med anledning deraf,
att vägen 40’ à 50’ öster om Björnöarne spärrades af
ogenomträngliga ismassor. Vi tvungos åter att uppsöka det isfria farvattnet
närmast kusten, men äfven det blef allt smalare och smalare. Man
nödgades hålla sig allt närmare kusten, oaktadt hafvets djup här på
ett oroande sätt aftog. Några längre uppehåll behöfde dock ännu ej
ifrågakomma. Vi seglade förbi mynningen af Tschaun bav natten
mot den 6:te septemher, och kap Schelagskoj nåddes den 6:te kl. 4
förmiddagen. Afståndet mellan denna udde och Björnöarne är i rak
linie 180’. Till följd af de många omvägarne i isen hade vi behöft
öfver 2’/, dygn för att tillryggalägga denna sträcka, hvilket i
medol-tal motsvarar 72’ om dagen eller 3’ i timmen — en hastighet, som
vid en färd i ett mestadels isbeströdt farvatten ännu måste anses
ganska tillfredsställande.

Endast tvenne sjöfärder äro fört kända längs denna kust,
nämligen Deschneffs 1648 och Schalauroffs 1760—64. Denna senares
öden äro så upplysande för en jämförelse mellan de medel, man
fordom förfogade och nu förfogar öfver under färder i Ishafvet, och
lemna en så vacker bild af den ihärdighet och det mod, med hvilka
de ryska ishafsfarame under förra århundradet ersatte hvad som
brast i utrustning och kanske också sjövana, att jag ej kan
underlåta att här meddela en kort redogörelse för hans färd.

Schalauroff var en förmögen sibirisk köpman, som tyckes liafva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:23:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ssfaog/b/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free