Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 10. A. E. Nordenskiölds ishafsfärd 1878—79. (Forts. från Bd I. Nr 5)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISHAFSFÄRJ» 1878 — 79.
11
andra kläder springa ut mellan tälten på don frostklädda marken i
en temperatur under 0°. Jag tillbytte mig här en mängd
husge-rådssakor, Tapen och drägter.
Om morgonen den 9 september försökte vi ånga vidare, men
nödgades snart af den ihållande och täta dimman att lägga bi vid en
grundis på sex famnars vatten. Då dimman lättat, fuuno vi, att
grundisen låg helt nära land. Yi dröjde der till den 10 september.
En mängd landutflykter gjordes. Stranden bildas af sand, som strax
ofvan om högsta vattenståndet blir betäckt med en yppig gräsmatta.
Längre inåt ses en ganska hög bergssträckning och bortom den på
ett betydligt afstånd från kusten snötäckta bergstoppar. Låglandet
består af sand- och lorlager, som tydligen ganska nyligen höjts öfvor
hafvets yta. Märkvärdigt är, att man helt och hållet saknado de
flyttblock, som bilda ett så utmärkande drag i Norra Europas och
Norra Amerikas lösa jordlager, ett förhållande, som tyckes antyda,
att isbräer under de senaste tidskiftena icke spelat någon framstående
roll i denna del af norra halfklotet. Att döma af den fullkomliga
bristen på flyttblock längs med de nutida hafsstränderna torde ej
heller för det närvarande i hafvet norrut finnas något sådant
glacialland som Grönland.
På en del ställen går den fasta klyften ut till kusten och
bildar der branta, 50 till 60 fot höga bergstupor, som bestå af
talk-skiffer, mer eller mindre kiselblandad kalk och kiselskiffer. Lagren
stryka från norr till söder, äro nästan upprättstående, men föra icke
några ftrsteningar. I geologiskt hänseende voro dessa klippor
således af mindre intresse. De lemnade doktor Almqvist goda bidrag
till kännedomen om denna trakts förut alldeles okända lafflora.
Skörden af högre landväxter var deremot till följd af den långt
framskridna årstiden obetydlig, och i hafvet draggade doktor Kjellman
förgäfves efter alger. Djurverlden var fattig; — i hafvet syntes
endast en hvalross och några sälar, i land inga däggdjur, men väl
lemmelhål och lemmelgångar, som i alla riktningar genomkorsade
marken. Bland fåglar voro simsnäppor (en Phalaropus-art) talrikast.
I grannskapet af fartygets förtöjningsplats träffades för det
närvarande icke några bostäder, men på många ställen af stranden sågos
gamla hustomter. På ett ställe vid mynningen af en ännu oj
fullkomligt utsinad eller utfrusen bäck upptäckte doktor Stuxberg en
mängd grafvar med brända ben. Förbränningen hade varit så
fullständig, att endast få af de qvarblifna benfragmenten kunde af
doktor Almqvist igenkännas som menniskoben. Efter förbränningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
