Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 10. A. E. Nordenskiölds ishafsfärd 1878—79. (Forts. från Bd I. Nr 5)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 Bd I. Nr 10. — a. k. nordrnskiölds
Samma sed var för 200 år sedan så herskande bland indianerna i
det inre af Norra Amerika, att den berömde missionären Hennepin
kunde ställa sig väl med indianqvinnorna och skaffade sig mat
genom att raka deras barns hjessor. De flesta af männon bära perlor
eller annan grannlåt i öronen. Qvinnorna äro tatuerade med tvänne
inåt bugtade svartbläa ränder på hvardera sidan af ansigtet frän
ögat till hakan, fyra mot munnen sammanlöpande ränder på hakan
och några egendomligt formade grannlåter på kinden. Männen äro
någon gång, men ej alltid målade mod ett svart snodt liggande
rätvinkligt kors på kindbonen, eller med något rödbrunt färgämne.
Natten mot den 10 september betäckte sig hafsytan mod en
ganska tjock skorpa af nvfruson is. Sjelfva drifisen syntes hafva
skingrats något. Vi kastade derför loss, för att fortsätta vår färd.
Till en början var en omväg mot vester nödig för kringgående af
ett drifisfält. Afvon här stängdes dock vår väg snart af ett band
af gammal is, som nu var så hårdt sammanbunden af den is, som
bildats under nattens lopp, att en kanal genom dotsamma först kunde
banas efter ett par timmars arbete med yxor och isbillar. På andra
sidan om detta isband kommo vi åter i tämligen isfritt vatten, men
i stället blef dimman så tät, att vi, for att ej komma helt och
hållet i besätt, måsto lägga bi vid en grundis belägen längre ut till
sjös, men vestligare än vår förra rastplats. Om natten mot den 11
var det häftig rörelse i isen. Lyckligtvis klarnade luften om
morgonen, så att vi kunde fortsätta vår lärd bland tämligen fördelad is,
tills vi vid nattens inbrott som vanligt nödgades lägga till vid en
grundis. Följande dag den 12, då vi redan kommit ett godt stycke
förbi Irkaipi eller Nordkap, mötte vi så tät is, att någon möjlighet
ej förefans att tränga vidare. Det blef åter nödigt att vända, och
med knapp nöd kunde vi bana oss en väg till land och förtöja
fartyget innanför en nära uddens nordligaste utsprång strandad grundis.
Hafvet är här ganska djupt intill sjelfva udden, men en stark
storm dref isbitamo i grannskapet af vår förtöjningsplats så häftigt
af och an, att det blef nödvändigt att flytta fartyget längre in i en
liten öppen bugt, som bildas af tvänne mot norr utskjutande
berguddar. Beklagligen uppchöllos vi här i väntan pä förändrade
isför-hällanden till don 18 september.
På kartorna finnes den udde, der vi nu lfigo för ankar, vanligen
utmärkt med namnet Nordkap, ett namn vilseledande genom de
många lika benämda uddar, som finnas i de flesta länder. Det är
äfven oriktigt, emedan udden icke bildar det nordligaste utsprånget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
