Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 11. Om möjligheten att idka sjöfart i det Sibiriska Ishafvet. Underdånig berättelse till H. M. KONUNGEN af A. E. NORDENSKIÖLD
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 Bd I. Nr 11. ––– A. E. NORDENSKIÖLD.
ständigt spftrradt af is. Men granskar man med ledning af den
erfarenhet vi nu vunnit de berättelser om hans resor, som finnas hos
(Joxe * och Whangel, ** så finner man, att de motgångar, som
Scha-ladrow rönt, ingalunda berott på ogynsamma isförhållanden, utan
derpå att hans små i jämförelse med nutidens fordringar högst
ofullständigt riggade och naturligtvis icke med ångkraft försedda fartyg
endast kunnat framsegla under förlig eller nära förlig vind och på
ställen, der några betydligare krokar för undvikande af isblock icke
behöfde ifrågakomma. Under den stiltje, som om sommarn så ofta
är förherskande ibland drifis längs Sibiriens nordkust, kunde han
tränga fram endast ytterligt långsamt, och han kunde derför icke
med behörig kraft begagna sig af den tid, som i dessa haf är mest
gynsam för ett nutida sjögående ångfartyg. Detsamma torde kunna
sägas om Lassinius’ och Laptews färder (1735—41). Särskildt vill
jag fösta uppmärksamheton dervid, att berättelsen, det »vägen
spärrats af ett obrutet, oöfverskådligt isfölt», helt säkert oftast berott
på en optisk villa, i det att äfven glest spridda drifisstycken på ett
ringa afstånd förtona sig till ett sammanhängande isfölt.
Hedenströms, Wrangels och Anjous resor med slädar på isen
under vintorn, engelsmännens öfvervintringar norr om Berings sund,
Vegas öfvervintring vid mynningen af Koljutschin-bay samt
infö-dingarnes berättelser bevisa, att hafvet härstädos på ett längre
afstånd från kusten endast blir mycket ofullständigt isbelagdt. Längs
kusten bildas deromot under vintern ett mäktigt istäcke, som dock,
enligt hvad vi 1878—79 upprepade gånger erfarit, ej allenast vid
sydliga vindar drifvas från kusten, utan äfven vid plötsliga
förändringar i vindens riktning eller luftens värmegrad sönderspringer i
smärre stycken. Dessa sammanfrysa i början åter hastigt, men
naturligtvis ej mer vid den årstid, då luftemperaturen blir öfvcr 0°.
Utan att smälta förvandlas det sammanhängande isfältet på detta
Sätt till en tät drifis, hvilken sedan under inverkan af
sommarvärmen och vågsvallet stundligen minskas och af vindar och
liafs-strömmar förflyttas af och an till dess ny is ånyo bildas. Äfven
grundisar sönderspringa under köldms inverkan på ett förvånande
sätt, hvilket deremot icke är fallet med de verkliga isbergen. Denna
olikhet beror derpå, att isbergen bildats i bräer på land, då der-
* Account of the Russian discoveries between Asia and America. London, 4:o,
MDCCLXXX, p. 323.
** Reise längs der Nordküste von Sibirien etc., bearb. von Engelhardt. Berlin
1839, I, p. 73.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
