Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 11. Om möjligheten att idka sjöfart i det Sibiriska Ishafvet. Underdånig berättelse till H. M. KONUNGEN af A. E. NORDENSKIÖLD
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1(5 Bd I. Nr 11. — A. E. NORDENSKIÖLD.
skande ända till kap Schelagskoj. Östor om denna uddo mötte vi
vexlande, oftast svaga strömmar, af en förkerskande riktning från
ost. Vid sjolfva vinterhamnen röntes äfven pä flera minuters
af-ständ från stranden knappast spår till ström.
Hafsströmmarne i det haf eller den stora halsvik, som bildas
af Wrangels land, Asiens nordöstra och Amerikas nord vestra kust,
äro sannolikt snarlika strömmarne i Grönlands och Kara-hafvet. På
alla dessa ställen går en sydlig varm ström fram längs med det
östra landets kust; i det haf, hvarom här är fråga, från Berings
sund till kap Barrow. Helt säkert motväges i hafvet norr om
Berings sund denna sydliga ström, liksom i Grönlands-hafvet och
Kara-hafvet, af en kall vattenström, som framgår ett stycke vester om
kap Barrow först mot söder, sedan mot sydvest. Denna kalla ström
för betydliga, långt norrut bildade ismassor med sig till Wrangels
lands ostkust och gör denna svårtillgänglig. I granskapet af 70:de
breddgraden hindras den af land att löpa längre mot sydvest.
Troligen åtorkastas den nu i nordvestlig riktning och går genom Longs
sund förbi syd vestra udden af AVrangels land, kanske under de af
Sibiriens stora floder åstadkomna varma, föga salta och således lätta
ostliga strömmarne ånyo in i polarbassinen.
Det är klart, att denna ström måste hafva ett föga gyusamt
inflytande på isens beskaffenhet mellan kap Schelagskoi och Berings
sund. Andra omständigheter verka dock att minska isons mängd
och att under sommarn längs kusten åstadkomma en öppen ränna,
som kanske hvarjc år är segelbar åtminstone för icke djupgående
fartyg.
Denna kust är nemligen belägen så långt mot söder, att den
under vintorn vid kusten nybildade isen om sommarn till största
delen bortsmälter, så att på sensommarn nästan endast de stora
isklippor återstå, som bildats genom isens hopskrufning under
vintern eller som neddrifvit från nordligare kallare trakter. Vanligen
ligger denna grofva is så djupt, att den redan strandar på 3 till 5
famnars vatten, och då hafvet här öfverallt, utom vid några
ut-springande berguddar, grundar upp mycket jämt mot stranden, blir
på detta sätt en ganska bred isfri ränna qvar närmast kusten. I
detta farvatten kan ett fartyg, som ej ligger mer än 12 fot djupt,
tryggt framsegla. Skulle omständighetorna så erfordra, finner man
lätt en god ankar- eller förtöjningsplats bakom någon större grundis.
På den närbelägna stranden finnes alltid tillgång på färskvatten och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
