- Project Runeberg -  Skrifter utgifna af Svenska sällskapet för antropologi och geografi / Geografiska sektionens tidskrift /
3

(1878-1880) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 12. Om terrainlära. Af J. F. N. AROSENIUS

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OM terrainlära.

3

lagbundet och beundransvärdt mönster som den grannaste blomma
eller fjäril. Deraf följer dock icke afgjordt, att det äfven är
menniskor förunnadt att i detta fall någonsin komma till klar insigt
af verldslagarna. Forntiden vördade i Sais tempel en gudinna,
hvars slöja, enligt inskriften â fotställningen, »ännu ingen dödlig
hade lyftat». Väl möjligt, att till en viss grad är sä än i dag, och
att sä förblifver. Man kan dock stundom skönja formerna under
draperiet. En tid gafs (och den tiden var läng), när man trodde
sig redan innehafva nyckeln till alla gåtor i detta fall. När de
sedan icke ville låta lösa sig, har man för det mesta öfvergått från
blind tillförsigt till lika obefogad misströstan. Man kan med skäl
säga obefogad, ty om i föregångares arbeten det sanna sofras från
misstag och skefva slutledningar, skall man finna, att icke sa
obetydligt är undangjordt, ehuru oändligt mycket ännu återstår att
göra. För en grundlig utredning af ämnet fattas här utrymme,
må hända äfven förmåga. Meningen är blott att gifva några helt
allmänna antydningar om, hvartåt målet ligger, samt att söka
sporrra och lifva yngre krafter till företagande af ett arbete, som
väl icke bör öfverstiga menniskoförmåga, om det med lugn och
varsamhet handlägges.

Försöken att utreda det ändlösa virrvarr, hvaraf markens
ojemnheter skenbart bestå, gå långt tillbaka i tiden. Några af de äldre
äro så besynnerliga, att de här kunna i största korthet affärdas.
Hit hör Biffons mening, att alla bergskedjor följa antingen en
meridian eller en parallelcirkel: en åsigt, som icke bekräftats af
erfarenheten. Men ordspråket säger, att en katt har_ nio lif, och
lika seglifvad kan en fördom vara, enligt livad terrainläran
fler-faldigt intygar. Sålunda upptog Gatterer, i sin 177ö utgifna
geografi, BufFons lära om bergmeridianer och bergparalleler samt
visste till och med framställa en bergeqvator. För att vara en
eqva-tor, går denne temligen snedt, ty han begynner i Andiska bergen
vid 20’ sydlig latitud och slutar vid Berings sund, så att
latitud-skilnaden mellan ändpunkterna är 94°. För öfrigt vadar lian helt
obesväradt tvärt igenom Atlantiska hafvet. Att lian omsluter blott
240 longitudsgrader, betyder mindre. Gatterer är ej den ende
författare, som vidhållit detta besynnerliga system. Det har
funnit insteg äfven hos Zimmerman, Otto, Marius Schmidt m. fl.
Deremot har det aldrig vunnit burskap hos geologerna. Så
hän– för t. ex. Elie de Beaumont Europas genom upplyftning bildade
bergsryggar till icke mindre än 12 klasser, hvar och en strykande
i olika riktning. Inom hvarje klass är åldern i allmänhet lika,
äf-veu i vidt skilda trakter. Af dessa klasser urskiljer Leonhar»
ensamt inom Tyskland 4.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:23:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ssfaog/b/0289.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free