Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 12. Om terrainlära. Af J. F. N. AROSENIUS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
Bd I. Nr 12. — J. F. N. AROSENIUS.
Meningen med detta uppräknande är att visa, att frågan ännu
i våra dagar icke är fullt pä det klara, utan behöfver redas. Man
har ej framför sig ett blott litterär-historiskt spöke frän flydda
tider, utan en lära, som ännu gör vissa anspråk på lif., Om man
nu vågar se densamma något närmare under ögonen, så innebär
detta ingen sidvördnad mot föregångare; på sin höjd en
tillämpning af Elirensvärds yttrande: »När man i landet Europa är
nybörjare i en sak, är icke underligt, att man försöker. Efter
misslyckade försök bör man hålla opp».
Amnet har i Sverige redan varit behandladt åtminstone en gång
(om ej flere), nemligen i tidskriften Svea af dåvarande kaptenen
J. A. Hazelius, på uppmaning af hans vän Palmblad. Man
återfinner här samma lediga penna, samma hurtiga anlopp, som ända
till lefnadens slut utmärkte författaren, och uppsatsen kan ännu
läsas både med nöje och nytta; men den är hållen i allmänna
ordalag och innefattar ej någon så till sägandes med kritikens
skedvatten verkstäld kemisk analys af systemets särskilda delar. Just
detta utgör ännu ett önskningsmål, ty ingen lärer vilja påstå, att
allt det gamla var oriktigt, eller å andra sidan att allt det gamla
var väl grundadt.
Om någon tager i tu med denna sofring af agnarna från hvetet,
så lär han knappt kunna undgå att begynna ända från grunden,
och det kan ej hjelpas, att ämnet torde i början förefalla litet torrt.
Hur knölig en landsträcka må vara, kan man alltid inom
densamma urskilja flere eller färre toppar, hvarifrån marken sluttar
åt alla håll. Sådan topp med tillhörande sluttningar må här för
korthetens skull kallas kulle, lika godt livad form eller storlek den
har. I förbigående anmärkes en gång för alla, att, med ett par
undantag som skola nämnas längre fram, ingen vigt fästes vid de
konstord (termini technici), som man stundom nödgas här begagna,
utan må de mer än gerna utbytas mot andra lämpligare.
När sjöar och somliga mossar undantagas, är hela den
återstående ytan af ett land sammansatt af sådana kullar eller
höjd-partier. Denna indelning synes vara första steget till reda.
Norrmalm i Stockholm består hufvudsakligen af två sådana kullar. Den
ena har pä sin topp brandkorpsens vårdtorn och sträcker sig ned åt_
Brunkeberg. På toppen af den andra står Observatorium. I dalen
mellan begge är Adolf Fredriks kyrka.
Onekligen skulle man kunna indela en knölig yta äfven pä ett
annat sätt: nemligen efter minima af altitud i stället for maxima,
gropar i stället för toppar; men enär nu, enligt Marelii uttryck,
»vatnet betäcker de nedrigare ställen af jordklotets yta», så kunna
sådana gropar blott genom lodning undersökas. Härmed må efter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
