Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 12. Om terrainlära. Af J. F. N. AROSENIUS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om terrainlXra. 17
stadsbarn. Oftast tyckes man fela mot den gamla regeln : definitio
sit clarior definito.
Härmed må nu vara hur det vill. Det gifves konst-ord, som
äro mindre allmänt kända än de förra, men ganska upplysande.
De röra hufvudsakligen fjelltrakter. Till sådana benämningar höra de
svenska våla, kläpp, hägna, gust m. fl. I en lärobok böra de ej
saknas, men torde trötta läsaren, när man, såsom här, endast fritt
kann-stöper öfver ämnet. Man finner dem temligen fullständigt samlade
af Marelius, L. F. Swanberg, Vibe m. fl. Vid studium af Sveriges
geografi behöfver man äfven känna de motsvarande norska och
lappska benämningarna, någon gång de finska. En särdeles rik
tysk nomenklatur lärer finnas i ett arbete af von Reinhard, tryckt
1827.
Ett par af de allra vanligaste svenska termerna behöfva
emellertid här vidröras. Först och främst nödgas man ännu allt jemnt
protestera mot oriktig användning af ordet näs, som i allmogens
mun, och i sammansatta ortsnamn, betyder udde och alldeles icke
©n landremsa mellan två skilda vatten, hvilken på svenska heter
ed eller drag. Det kunde vara tid, att man sluppe höra talas
om Panama-näset och Näset vid Suez. (Staden Panama har af
sjömän blifvit till formen poetiskt jemförd med en stekpanna, som
genom ett smalt skaft sammanhänger med fasta landet oeh bildar
således sjelf ett näs, om man nödvändigt här vill liafva ett). Den
andra och vigtigare anmärkningen rör ordet fjell. Hvar och en,
som känner fäderneslandet ej endast ur böcker, utan haft tillfälle
att något se sig om i Sveriges bygder, torde hafva funnit, att i
allmogens språk betyder fjell icke nödvändigt Alper utan alla öde
och från menniskoboningar mera aflägsna trakter, äfven om de äro
skogbeväxta oeh jemna. Härigertom händer stundom, såsom en
bonde i Äsele anmärkte, att »ju mera man kommer till fjells, desto
jemnare blir landet®. De byar, som ligga afsides från större
far-vägar, kallas fjellbyar. I Uplands och Vestmanlands platta
skogbygder sägas fäbodarna ligga »på fjellet» eller »till fjells».
(Ka-meral-vetenskapen omtalar ett särskildt slag hemmans-lotter eller
lägenheter under namn af urfjellar).
Tilas uppgifves vara den förste, som inskränkte benämningen
fjell till de höjder, hvilka stiga så högt upp i luften, att skog
derpå ej växer. Hvar och en vet, att sådana berg uppfylla nejden
längs norra oeh mellersta delen af riksgränsen mot Norge; men
nu vill olyckan, a(,t längre söder ut, i Vermland, Dalsland,
Bohuslän, der inga höjder öfverstiga skoggränsen, vimlar hela landet af
titulära alper. Härigenom rotfä3tes hos allmänheten den tro, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
