Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 12. Om terrainlära. Af J. F. N. AROSENIUS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM TERRAIN LÄRA.
19
behöfva delas i tvä. Det är nemligen bekant, att endast i
eqvato-realtrakterna utgör snögränsen en skarpt bestämd och oföränderlig
linea, men att vid högre latituder vidtager nedom denna linea
ett bälte, som Wahlenberg kallar de ständiga snöfläckarnas och
som gör bestämmelsen af snögränsen svär.
Ämnet hör i öfrigt icke hit, men om ett bergs anspråk pä
titeln fjell skall bero pä snögränsen och skoggränsen, må det vara
tillätet att här inlägga en varning mot de allmänt förekommande
små tabeller häröfver, som hafva latituden till argument.
Att de i främmande verdsdelar slå felt, är allmänt bekant;
men redan inom Skandinavien äro de ganska vanskliga, Granskar
man de fä verkliga observationer, som här föreligga, sfi befinnes,
att å orter, som äro helt närbelägna till hvarandra, omvexlar
snögränsen 800 meter. Vill man icke desto mindre taga ett medeltal
för hvarje nejd, sfi visar sig, att inom den korta sträcka af 2’/,
grad, om hvilken man egentligen eger uppgifter, sänker sig icke
snögränsen mot norr, utan den tvärtom stiger, och längst bort i
Finmarken är den föga lägre än i Hardanger. Annu större
besynnerligheter framter skoggränsen, men här är icke stället att dem
utveckla.
Alldeles skiljaktiga frän andra höjder äro de smala sand- och
grus-åsar af stundom mänga mils längd, som genomstryka Sverige
och Finland, och af hvilka spär trätfas äfven inom Norge. Att
förklara deras uppkomst, hörer geologerna till, och torde knappt
lyckas, om man häller sig blott till Sverige, utan att tillika afse
Finland. Man skall der finna dels nägra åsar af ofantlig längd
(t. ex. en frän Österbotten med föga afbrott ända till Vuoksis
utlopp ur Saima, om ej längre), dels nejder alldeles uppfylda af smä
äs-bitar, alla parallela, utom ett original, som går pä tvären mot
alla andra (till Hangö udd). Stundom tro sig finnarne i nägon af
dessa åsar igenkänna sin Maanselkä, hvars läge annars är så ovisst
och sväfvande. I allmänhet framvisa finska kartor en besynnerlig
blandning af grusåsar, verkliga berg och blotta vattendelare.
Det är en mycket utbredd föreställning, att grusåsarna gå
som fjellmössen rakt fram utan att fråga efter några hinder. Häri
ligger öfverdrift. Egentligen gäller det blott på platta landet,
såsom till exempel på Mälarslätten. När landet har en allmän
lutning, såsom i södra hälften af Småland, följa åsarna denna lutning
och hålla sig dervid till och med i hufvuddalarna, sä att nästan
hvarje större å mer eller mindre troget åtföljes af sin egen
tillhörande ås. Man kunde tro sig se fornverldens vattendrag
förstenade. Blott undantagsvis sneddar en ås af till ett annat
tiodom-räde, ocli dä skall nejden vara platt Man finner aldrig åsarna i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
