Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 13. Om förslagen till kanal mellan Atlanten och Stilla hafvet. Af NERE A. ELFVING
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bd I. Nr 13. — N KRE A. ELFVING.
till nödvändigheten att vid ändpunkterna hafva rymliga och väl
skyddade hamnar. Sådana finnas pä Atlantiska sidan endast i de
3 vikarna kallade San Bias, Caledonia och Darien, öfverallt
annorstädes ligger den klippiga kusten öppen för de väldiga vägor. som
passadvinden vältrar emot den.
Jag har förut nämnt att Kelley, sedan hans Atrato-forslag
misslyckats, hade blifvit intresserad för en kanal öfver San
Blas-näset. Är 1864 lät han derför kapten Norman Rude och Mr A
Mae Dougal undersöka det och commander Selfridge’s första
företag var att granska denna undersökning. Kelley’s plan var att
först begagna Bayamofloden sä långt som den var segelbar, circa
19 km., och sedan gräfva en kanal norrut till San Bias. Hela
sträckan var endast 42 km., men 11 af dessa måste gä genom en
tunnel i Cordilleran. Selfridge’s ingeniörer, hvilkas undersökningar
utfördes under oerhördt regn — de fingo vada till midjan i vatten
och dy och tillbringa nättema i trän —, funno att tunneln måste
blifva 16 i stället för 11 km. läng och att öfverhufvud svårigheterna
och följaktligen kostnaderna för en kanal pä detta näs skulle blifva
sä ofantliga att de alldeles utdömde den. Denna linie anses dock
af många ännu för den lämpligaste af alla hittills föreslagna, på
grund af de förträffliga hamnarna vid ändpunkterna, det korta
af-ständet emellan dem, äfvensom att endast en betydligare ström,
Mamoni, behöfver öfvergäs. Såsom vi skola se, hafva ock senare
franska undersökningar visat ett gynnsammare resultat.
En annan föreslagen linie är den mellan Caledonia och San
Miguel vikarna, hvars undersökning kostade löjtnant Strain och hans
följeslagare lifvet. Selfridge, liksom flere hans föregångare, fann
denna väg alldeles omöjlig och jag skulle kunnat förbigå den, om
den ej blifvit föremål för ett egendomligt bedrägeri. På 1850-talet
uppträdde nemligen en Dr Cullen först i Washington och sedan i
London och Paris och föregaf sig hafva berest denna trakt samt
funnit den alldeles utomordentligt lämplig för en kanal utan både
slussar och tunnel. Han utgaf en bok, försedd med kartor, planer
och vyer, så skickligt hopkommen att både geografer, ingeniörer
och kapitalister blefvo lurade. Kejsar Napoleon, bland andra, lärer
hafva funnit hans förslag särdeles lockande.
Selfridge upptog dernäst undersökningen af den beryktade
Atrato-Tuyra-kanalen, också kallad efter sin upphofsman Gogorzäs
kanal. Den börjar eller skulle börja i Uraba- eller Darien-viken
och sluta i San Miguelviken. Atratofloden skulle tillgodogöras så
långt som upp till mynningen af Carcaricafloden, hvarifrån kanalen
skulle skära tvärs öfver land till det ställe i Tuyrafloden der
erforderligt vattendjup kunde ernås. Mycket gynnsamma utlåtanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
