Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
af hvad hon skrifvit. Allt detta kom sär-
skildt vid början af hennes skriftställarbana
med nästan öfverväldigande kraft öfver henne.
Så skrifver hon t. ex. kort efter den nyss
citerade dagboksanteckningen: —
»Och nu ofvanpå detta kommer en så dödande
känsla af trötthet, en så pinande leda vid allt, t.
o. m,. vid min käraste sysselsättning. Jag kan icke
| skrifva och plågas af att icke kunna det.... skall
| jag då aldrig, aldrig vinna tillfredsställelse eller lycka
i lifvet!»
Mathildas längtan efter jordisk lycka skulle
dock aldrig stillas, åtminstone ej på det sätt
hon vid denna tid drömde. Därtill ställde
hon sina fordringar på mänskliga ideal allt-
för högt. I sin lifliga inbillning målade hon
dem sådana oz ville ha dem, och då hon
sedan i verkligheten kom dem närmare, fann
hon, att de icke höllo det mått hon gifvit
dem. Däraf följde mycken bitter missräk-
ning, hvilket hon själf uttrycker bland annat
i följande:
»Det är som om min själ ibland skulle kunna
famna ett vågsvall af någonting stort, skönt och vid-
underligt — men sedan känns allt mänskligt så
smått, så trångt. Ack. det är mitt eget fel alltsam-
mans; jag står och flaxar med vingar, hvilka ej äga
kraft att flyga. O, kunde jag blott få öppna min
själ och känna, att någon ville taga emot, hvad jag
ville gifva.»
Hon älskade dock i själfva verket frihet
och oberoende i så hög grad, att hvarje band
i längden säkerligen skulle hafva blifvit henne
en tryckande boja.
Arg gr
a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
