Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
hkväl känner jag ett så innerligt behof däraf. Jag
börjar mer och mer tro, att jag icke är ämnad för
någon jordisk lycka, att det är något högre jag skall
eftersträfva, och att den, som riktigt inträngt i lif-
vets fåfänglighet och smärta, icke längre kan vara
sorglös och glad. Jag känner, att jag koncentrerat
alla mitt hjärtas känslor på dessa två — moder och
syster — ock det förefaller mig ibland, som om alla
andra människor voro mig likgiltiga, blott jag har
dem båda. — — — Jag skrifver och skrifver, men
hvarför kan jag icke med mera glädje ägna mig där-
åt, hvarför är jag alltjämt tungsint och tviflande?
Den omnämda likheten med Fredrika Bremer och
mig inskränker sig till det själslidande, vi hade att
genomgå i vår ungdom, Sedan hon började författa,
kom hon till lugn och harmoni och skref vackra sa-
ker. Jag är alltjämt i samma disharmoni. Jag har
i dessa dagar gjort upp plan till ett drama, så sön-
derslitande dystert, att jag ej vet, om jag vågar
skrifva det. Jag skulle så gärna vilja skrifva något
vackert, kraftigt, men det är f. n. omöjligt, och förr-
än någon glädje kommer öfver mig, förrän någon-
ting tar bort denna känsla af missmod, af hvad skall
det egentligen tjäna till, som nu ligger öfver mig,
förr skrifver jag aldrig något bra, Vill Gud icke
gifva mig det så,...»
Efter hemkomsten från Paris stannade
Mathilda någon tid i landtlig stillbet hos an-
förvanter i Småland. Här inträdde en viss
reaktion efter det jäktande pariserlifvet och
man hoppades detta skulle verka välgörande.
Så skedde dock ej. I stället började en
pinande hufvudvärk och med denna följde
de första symptomen till det nervlidande,
hvilket tidvis bättre dock alltjämt i stegradt
mått återkom, tills det blef hennes lifs stora,
aldrig upphörda lidande. Bäst skildrar hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
