Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nns -
22
en barnunge och kände mig fri som en lössläppt
fågel. Det var så obeskrifligt härligt! Luften så
ren, så full af vårens vällukter, att det var en njut-
ning blott att andas. Till vänster låg ”Lennan öf-
vertäckt af is med de blåa bergen rundt omkring,
till höger skogen, där fåglarna sjöngo om hvaran-
dra. Jag tycker jag mäste bli frisk i sådan luft! Ja,
jag är säker på, att Gud i allt styr åt mig, om han
vill att jag skall skrifva det arbete jag håller på med,
och om det skall bli till hans ära. Men det kän-
ner jag, att jag af hela min själ kan bedja honom,
att om något af själfvet smyger sig in i mitt arbete,
om jag vill ha någon egen ära däraf, då må Her-
ren tusen gånger hellre taga det från mig» — — —
Knappt en vecka därefter har dock den
gamla tröttheten åter fått öfverhanden och
det heter med en underström af vemod:
»O, så jag åter här uppe i ensamheten fått börja
kämpa och bedja om tålamod, ty du kan kanske
ana, att den där första kraftuppflamningen nu lagt
sig och att det nu icke mera är så mycket med mig?
Jag hoppas dock, att jag skall ha nytta af min vis-
telse här och tror, att Gud af flera skäl tagit mig
afsides. Jag känner, att jag nog behöfde denna långa
pröfning och med hans hjälp skall jag komma ige-
nom. Emellertid har jag beslutit alldeles upphöra
skrifva, äfven om jag skulle känna mig bättre. I
stället sågar jag ved, vrider en hackelsemaskin, pro-
menerar och är ute så mycket jag kan. Jag försöker
”slöa till så mycket som möjligt, men det är svå-
rast. Tankarna äro så efterhängset lifliga och fan-
tasien så orolig och rörlig. Aldrig i mitt lif — jo,
under den första tiden jag skref, har jag varit så in-
spirerad. Jag längtar att få skrifva såsom efter en
kärlek, allt här är så stilla och tyst — minnen och
bilder komma såsom af sig själfva — och så är jag
såsom slagen af Gud och kan icke utan smärta skrifva
ens ett bref. Det är den svåraste pröfning jag hit-
tills genomgått, och utan Gud hade jag aldrig kun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
