Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
Bland andra önskningar hon då framställde
var äfven den, att något skulle från henne
öfverlämnas till missionen, emedan hon kände,
att hvad hon förut gjort för Guds stora riks-
sak på jorden varit alltför obetydligt.
Några dagar före dödens inträde omhvärf-
des hennes sinne af dödens skuggor, ehuru
hon ända till den näst sista dagen tycktes ha
en förnimmelse af hvilka de voro, som omgåfvo
henne. Natten till den 17:de juli sändes bud
efter de vänner, som bodde i närheten, och
omgifven af alla sina käraste lämnade hennes
frigjorda ande så stilla, att det knappast märk-
tes, den plågade kroppshyddan, under det
östersolen lyste in i rummet och fågelskaran
i de höga furorna utanför fönstret jublande
uppstämde sin morgonhymn. — —
Mathilda Roos hade en gång vid ett döds-
fall skrifvit till en den dödas nära anhörig:
»Det är de sista ögonblicken, som uppenbara,
hurudan en människa är.» Och är det icke
ock så? De uppenbara, om Gud har fått
vinna sina afsikter, om verket är fullbordadt,
på samma gång det då visar sig, hvad som
funnits djupast inne i hjärtats innersta. Så
syntes det nu för de närvarandes ögon: De
sista mejselslagen hade fallit, bilden var fär-
dig, förbrändt allt det, »som oss hindrar den
eviga kronan att vinna», och »lik hans Sons
bild», hade hon ingått i den eviga härligheten.
Jordfästningen ägde rum i Östermalms
kyrka, då pastor Wadström talade öfver or-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
