Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
begynte striden mot censusrösträtten i alla länder, en
strid som numera nästan överallt slutat med vad man
kallat den allmänna rösträtten — kallat så, till dess
att kvinnorna begynte att även för sin del göra sig
hörda och sporde: vad är det för rättvisa i, att allenast
därför att vi tillhöra ett annat kön, vi icke skola
betraktas och behandlas såsom fullmyndiga medborgare ?
Om det således är otvivelaktigt, att denna fordran
utgör ett nödvändigt resultat av en än mer omfattande
fordran, av en kraft, vars verkningar vi ännu endast
delvis sett — vi komma nog att så småningom få se
ännu flera och ännu större —, då kan man vidare
spörja: finnes det då någon utsikt, att de förhållanden,
som framkallat dessa kvinnornas spörsmål om rätt
även för dem, skola förändras? Det har under
debatten blivit av flera talare vidrört, att dessa
förhållanden till mycket stor del äro att söka i kvinnans
allt större och större utflyttning i samhällsarbetet på
de allra flesta områden. Det är klart och tydligt, att
den kvinna, som tillsammans med en man står på
fabriken och arbetar, den kvinna, som sitter på kontoret
och arbetar tillsammans med männen, den kvinna, som
arbetar tillsammans med männen i skolan, den kvinna,
som arbetar såsom läkare jämsides med män, det är
klart och tydligt, att alla dessa i samhället arbetande
kvinnor med rätta måste göra det spörsmålet: kan det
vara rättvist detta, att vi icke skola få ha ett uns att
säga i fråga om vårt fosterlands angelägenheter? Kan
det verkligen vara möjligt, att vi kunna vara dugliga
och skickliga, som man numera allmänt erkänner, att
göra vad som blivit vårt yrke, vår sysselsättning, men
att en oöverkomlig skiljemur ställes mellan männen
och oss, där det är fråga om vårt gemensamma
fosterlands angelägenheter ?
Ingen av eder, mina herrar, tror, att den utveckling,
171
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
