Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
praktiken skulle kunna vidhålla eller predika
försvarsnihilism. Man har icke satt sig in i ett sådant
tillstånd, man förstår icke vad det skulle betyda ifall
infartsvägen till exempel till denna huvudstad låge
öppen. Man förstår icke, huru otänkbart, huru absurt
det är att tänka sig ett sådant tillstånd, som att utan
försök till väpnat motstånd svenskarna skulle låta en
fiende gå in i sitt land, in i sin huvudstad och taga
den svenska jorden i besittning. Nej, det är icke där
som frågans kärnpunkt ligger. Någon försvarsnihilism
i den mening att Sveriges invånare i något antal skulle
vägra att bära vapen mot en inkräktare, när det
verkligen gäller, behöva vi nog icke frukta. En annan sak
är, huru vi skola väcka till liv en insikt om
nödvändigheten, att även under fredens dagar göra offer för
försvaret även på håll, där denna insikt nu saknas.
Jag återkommer till detta.
Mot herr vice talmannen och den andre talare jag
nyss antytt vill jag emellertid nu erinra följande: Då
det gäller att förbereda oss till kriget, är det för mig
omöjligt att gå med på att man skulle kunna säga:
det får icke ske någon jämförelse, det får icke ske
något vägande emellan andra statsändamål och försvaret,
och vadmera är, det är icke möjligt att i praktiken
uppehålla en sådan ståndpunkt varken för herr vice
talmannen eller någon annan. Hela denna föreställning
vilar på den åsikten, att det vid varje särskild
tidpunkt skulle finnas ett mått av offer för landets
försvar, som man kunde kalla tillräckligt, att det skulle
kunna finnas åtgärder, som, samlade, skulle vara sådana,
att man skulle kunna säga: detta är tillräckligt för att
värna oss, och så skulle man då, om man hade något
över till andra statsändamål, giva det. Men det finnes
ingen sådan gräns. Det är icke möjligt för ett litet
land, det vågar jag påstå, att vid någon tidpunkt på
231
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
