Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tydligt skiljer sig från vad jag anser vara riktigt, att
jag finner det synnerligen nödvändigt att söka i någon
mån bortarbeta denna uppfattning, då jag väl inser,
att det kommer att fordras rätt ivrigt arbete för att
kunna så småningom få fram den mening rörande
lagen, som jag tillåter mig förfäkta.
Utskottet yttrar till en början, att det »vill fästa
uppmärksamheten därpå, att ifrågavarande stadgande
egentligen är av supplementär art», och som av
utskottets utveckling befinnes, menar utskottet därmed,
att en oskyldigt häktad lika väl som varje annan,
vilken lidit skada, har rätt att härför söka gottgörelse
av den, som skadan förorsakat, och att således i
förevarande fall den oskyldigt häktade äger erhålla
ersättning av den, som obehörigen föreskrivit, vidtagit eller
föranlett häktningsåtgärden, sålunda antingen av
domstolen, åklagaren eller angivaren. Nu menar utskottet,
att, när denna allmänna ersättningsrätt finnes, den
är så pass fundamental, att den lagstiftning, varom
här är fråga, allenast utgör ett supplement till
densamma.
Detta är icke min uppfattning. Jag tror att, om
man från de fall, då en häktad person frikännes,
avskiljer dem, i vilka han ställes under framtiden eller
utgår från rannsakningen såsom fortfarande väsentligt
misstänkt — jag skall därom senare yttra mig vidare
— och således de fall återstå, då häktningen
verkligen berott på antingen något fel eller något misstag,
de fall äro vida övervägande, då häktningen berott
på misstag och tillkommit i följd av den mänskliga
ofullkomlighet, som ej tillåter oss att redan vid
början av en så invecklad sak, som en
brottmålsrannsak-ning kan vara, riktigt och korrekt skönja, vilken som
är den skyldige, och att blott i mera sällan
förekommande händelser det kan tillvitas en ämbetsman eller
285
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
