Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enskild person ett sådant fel, som skulle ådraga denne
ämbetsman eller enskilde ersättningsskyldighet. Jag
har icke funnit, att felaktigheter i detta avseende
förekomma så ofta, att man kan säga, att det skulle vara
de mest framträdande av dessa olika fall, och att
således, som utskottet påstår, här ifrågavarande
lagstiftning skulle vara av endast supplementär art och
avsedd att fylla de små luckor, som den allmänna
skadeståndsplikten kunnat lämna öppna.
Jag vill hålla före, att denna lagstiftning har ganska
stor betydelse, då staten därigenom ger ett erkännande
av att den är pliktig att lämna den enskilde, som
har fått lov att underkasta sig ett lidande för
fullföljande av samhällets ändamål, en rimlig ersättning för
detta lidande.
Nu är man ju ganska ense om — och nu skall
jag komma till den punkten — att det icke kan
komma i fråga, att staten skulle förklara sig skyldig
att lämna ersättning till varje häktad, som sedan ej
blir fälld för brottet. Det är nämligen klart, att om
en person ingår i en rannsakning såsom misstänkt till
följd av en hel del omständigheter, och om sedan
rannsakningen från det ena tillfället till det andra likväl
icke häver den misstanke, som från början har blivit
riktad mot den personen, utan han utgår från rannsakningen,
visserligen icke övertygad om brottet, men å andra
sidan ej heller alldeles fri från misstanke — så att
man snarare kan säga, att han utgår från rannsakningen
under ungefär samma grad av misstanke som han
ingick i densamma — då är det klart, säger jag, att
samhället icke mot honom kan åtaga sig någon
ersättningsskyldighet. Ty varför utgår han över huvud
taget alis från rannsakningen? Jo, endast och allenast
därför att man icke i evighet kan uppehålla en
brottmålsprocess, utan måste någon gång sluta därmed
286
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
