- Project Runeberg -  Politiska tal samt några tal och inlägg vid skilda tillfällen / Första delen /
339

(1918) [MARC] Author: Karl Staaff With: Kristian Setterwall, Erik Staaff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det skulle tydligen vara någonting upprörande^ om
soldaterna ägde förpliktelse rent av till blind lydnad,
vilket skulle innebära, att de vore skyldiga att begå
förbrytelser eller omoraliska handlingar, om de därtill
befalldes. Jag erinrar mig från mycket långt tillbaka,
nämligen från min egen beväringstid, som nu ligger i
minnets fjärran, en händelse, som i någon mån kan
illustrera vad jag här säger. Det inträffade, att framför den
pluton, till vilken jag hörde, kom en civil person, som
bar sig så åt, att det var uppenbart, att han icke var
vid sina sinnens fulla bruk. Han störde genom sitt
underliga beteende lugnet och uppmärksamheten inom
plutonen. Då sade löjtnanten åt ett par män inom
avdelningen: »gå bort och klå den där.» Men då steg
en student fram och sade: »nej, löjtnant, man slår inte
en sinnesrubbad person.» Det var ju riktigt av honom,
och löjtnanten förstod också, att han hade burit sig
dumt åt och slog bort saken. Men det är tydligt,
att det icke blott var moraliskt riktigt, utan det borde
vara även lagligen riktigt, att en underordnad aldrig
kunde befallas till något sådant och i varje fall aldrig
behöva åtlyda en sådan befallning. Man har därför
ansett, att det icke kunde skada, att det komme in en
uttrycklig bestämmelse om att en förmans rätt att
befalla icke är obegränsad. I det syftet insattes i det
till lagrådet remitterade förslaget en bestämmelse, som
gick ut på att den underordnade icke skulle behöva
lyda, när förmannen uppenbart överskred sin befogenhet.
Om detta har det sedan varit mycket resonemang, på
vilket jag emellertid icke nu skall närmare ingå. Man
har, såvitt jag förstår, varit ense därom, att det icke
kan och icke får vara meningen med en lag, att
människor skulle kunna befallas till brottsliga eller
omoraliska handlingar. Men man har funnit det mycket
svårt att finna en tillfredsställande formulering, därför

339

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:24:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/staafftal/1/0359.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free