Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den af v. Vollmar representerade uppfattningen
stöder sig på en oförvillad betraktelse af bestående
förhållanden. Han menar, att så som dessa nu äro,
skall de socialistiska idéernas seger låta mycket länge
vänta på sig, en mening som otvifvelaktigt är riktig.
De unge åter åberopa de store mästarnes Marx’ och
Lassalles auktoritet. Ty efter allt att döma hafva
desse trott, att det borgerliga samhället inom mycket
kort skulle efterträdas af det socialistiska. Väl
framhåller Marx med styrka, att öfvergången från det
ena samhället till det andra är organisk; den
kapitalistiska produktionens egen utveckling för af sig sjelf
öfver till den socialistiska. Men Marx ansåg
uppenbarligen, att denna utvecklingsprocess hunnit så långt,
att nämda öfvergång när som helst vore att vänta.
1848 trodde han, såsom Adler visat[1], på den
socialistiska revolutionens omedelbara seger i Frankrike;
och ännu då han skref Das Kapital, tyckte han sig
allestädes se de tecken, som förebåda dess snara
verklighet i hela den civiliserade verlden. Det är
den »materialistiska» uppfattning af historien, hvilken
Marx och Engels ge sig äran af att hafva funnit,
som låtit dem och en mängd af deras anhängare se
utvecklingen i förkortning. De trodde och tro sig
kunna gripa med händerna ting, som ligga långt
borta på mensklighetens väg — om de eljest alls
finnas der och ej äro blott synvillor[2].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
