Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slutsats kan tillämpas på de mellanhänder, som genom
de små handelsföretagens utbyte mot social
distribution skulle undanrödjas. Äfven de måste annorstädes
sysselsättas, — såvida ej det minskade behofvet af
arbetskraft omsattes uti förkortad arbetstid för alla.
Arbetstidens minskning alltså, men ej större
afkastning vore att vänta af arbetets socialisering på nu
anfördt sätt.
De besparingar genom en socialistisk ordning af
arbetet, hvilka med säkerhet skulle resultera uti ökad
afkastning, gälla hufvudsakligen det första af de båda
ofvan nämda förlustbringande momenten. Under en
enhetlig ledning af arbetet skulle de olyckor och
det elände, som den nu rådande regimen medför
genom företags undergång, kriser m. m., kunna
undvikas och med dem äfven den kraftförlust, som de
nödvändigt innebära. Men dessa fördelar och
särskildt den besparing, som dervid vinnes, berättiga
för ingen del till den blomstermålning, som
socialisterna exponera från sitt framtidsland.
Föreställningarna om samproduktionens öfversvinneliga makt att
spara och derigenom öka det nationela arbetets
afkastning äro en fullständig utopi. Sparande uti
produktionskostnader, äfven om det vore vida större
än hvad det någonsin kan blifva under socialismens
regim, förslår ej att öfvermåttan stegra folkens
årsinkomster; framför allt icke att bereda en hvar
välstånd och rikedom. Säkerligen räknar man
högt, om man anslår den genom dessa besparingar
framkommande tillväxten uti verklig afkastning d. v. s.
producerade förnödenheter till 33 % af den nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
