Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - INLEDNING
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under tre år stod långs Nilen en rad
fruktansvärda strider, glänsande, blodiga, men gagnlösa
sammandrabbningar, hvilkas slutliga följder voro
förkrossande så väl för civilisationen som för
Englands anseende.
Då sorgespelet var slut, Gordon dödad, Sudan
öfvergifvet och utan hjelp hemfallet åt
muselmanerna och slafjägarne, återstod i hela denna
vidsträckta region, på hvilken civilisationen några år
förut grundade så stora förhoppningar, icke längre
någon, som kunde förkunna Europas vilja.
Khamsîn, som på en fanatisk äfventyrares maning höjt
sig ur öknen, hade sopat bort allt. Den region,
der Nilen har sina källor, hade åter sjunkit i natten.
Så trodde man länge, till dess en dag, bortifrån
den blodtörstige tyrannens i Uganda rike, från
södra stranden af Victoriasjön, nära den kristna
missionen M’salala plötsligen Junkers upprop hördes.
Han var räddad! . . . Och han tillkännagaf, att
Emin i spetsen för sina soldater, som förblifvit
honom trogna, ännu alltjemt höll sig i Wadelai och
att hos honom befann sig, likaledes räddad, den
italienske forskaren Casati. Dessa tre hade i
förening lyckats stå upprätt och bevara sin frihet midt
ibland förödelsen och det egyptiska Sudans ruiner.
»Om de otroliga händelser, hvilka jag fruktar»,
skref doktor Junker i augusti 1883, »slutligen skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
