- Project Runeberg -  Stanleys expedition till Emin Paschas undsättning /
276

(1890) [MARC] Author: Alphonse-Jules Wauters Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - KAP. XVI. Till eftertruppens undsättning. Mordet på major Barttelot. Hungrande i skogen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

två månaders marsch, gick allt jernförelsevis bra, om
man undantager en koppepidemi, som under någon
tid härjade bland bärarne, men lyckligtvis skonade
zanzibariterna, hvilka alla undsluppo sjukdomen, tack
vare den omständigheten, att de under öfverfarten från
Zanzibar till Kap blifvit vaccinerade ombord på Madura.

Men från Ihuru togo de öfvergifna och öde
distrikten vid och följde hvarandra långs högra
stranden af Aruvimi, och här blef hungersnöden snart svår.
Den 9 december beslöt sig Stanley för att slå läger
och sände en afdelning för att anskaffa lifsmedel i
en starkt befolkad ort, som enligt hans karta borde
finnas på föga afstånd.

Under en hel vecka väntade expeditionen på att
provianteringskolonnens återkomst skulle befria den
från hungerns qval, der den låg hjelplös i den
oändliga skogen.

»Aldrig», skrifver Stanley, »har jag på någon af
mina afrikanska resor befunnit mig närmare absolut
hunger.

Sedan på femte dagen hela det mjölförråd, som
fans i lägret blifvit utdeladt och då vi slagtat den
enda get vi ännu hade qvar, såg jag mig nödsakad
att öppna officerarnes proviantkistor, hvilka hittills
aktats. På eftermiddagen dog en ung gosse, och det
tillstånd, hvari de öfriga befunno sig, var verkligen i
högsta grad nedslående; några förmådde ej längre hålla
sig uppe, utan segnade åter ned, så snart de sökte
resa sig. Denna anblick, som jag ständigt hade för
mina ögon, påverkade mina nerver till den grad,
att slutligen äfven jag började lida icke allenast
moraliskt, utan äfven fysiskt, liksom svagheten varit smittsam.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:25:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stanleysex/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free