Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Från äldsta tider till midten af 1200-talet - §2. Den germaniska bosättningen. Det svenska statsområdet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$ 2. Den germaniska bosättningen. 7
koloni, såsom den uppländska, kunnat både i religiöst och
politiskt hänseende förvärfva herraväldet öfver moderlandet.
Men en sådan utveckling förklaras naturligare genom an
tagandet af ett krigarfolks invandring under någon rykt
bar höfding (jfr isl. Svia veldi). Det är svårare att förstå,
huru under ett fullkomligt fredligt besittningstagande af
ett så godt som herrelöst land kolonien fått öfvervikten öfver
stamlandet, som ju i fruktbarhet ej var underlägset och
dessutom torde haft en egen berömd medelpunkt för kulten.
Härtill komma vissa olikheter i författning och rättsför
hållanden mellan svea- och götalandskapen, af hvilka
några i det följande skola påpekas och här endast må
antydas den för svealanden egendomliga hundaresindel
ningen, som väl låter förena sig med invandringen af ett
germaniskt folk, medan man i de egentliga götalanden i
stället finner härad. ”Tillvaron af ett samladt götarike på
någon gifven tid behöfver man därför icke antaga.!
Äfven om Gotlands invånares, gutarnes, förvantskap
och bosättning ha olika åsikter framställts. Däremot har
man varit mera ense om att i Värends och Blekinges (sanno
likt äfven norra Skånes) befolkning, virdarne, se ättlingar af
en särskild invandring, nämligen af de heruler (för öfrigt
stamförvanter till de gotiska folken), hvilka enligt Prokopii
berättelse i början på 5300-talet e. Kr. vandrade upp till
norden och där slogo sig ned vid sidan af »gauterna».
Härmed vare nu huru som helst. Vid den tid, då
man med ledning af historiska vittnesbörd börjar skönja
’ For frågan om götafolkets ställning är förklaringen af namnet
geatas i Beowulfsångerna af vikt. Det betecknar där ett folk, med
hvilket svearne lågo i krig. Fahlbeck har i en i Antikv. Tidskr.
VIII införd uppsats »Beowulfskvädet såsom källa för nordisk forn
historia» i amslutning till äldre åsikter sökt visa, att med geatas
menas icke götarne utan jutarne, och samma åsikt har Bugge om
fattat. Men viktiga insagor ha gjorts ’ däremot af B. ten Brink,
Beowulf (Strassburg 1888), s. 194—210; jfr äfven Sarrazin, Beowulf
Studien (Berlin 1888) s. 23 ff. Och betecknar geatas götarne, hvilken
form det etymologiskt motsvarar, då bortfaller ett af de viktigaste
stöden för att i svearne blott se en koloni af götar, nämligen från
varon af i forntiden påvisliga fejder mellan de båda folken.
Gutar.
Virdar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
