- Project Runeberg -  Svenska statsförfattningens historiska utveckling från äldsta tid till våra dagar /
14

(1896) [MARC] [MARC] Author: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Från äldsta tider till midten af 1200-talet - §3. Land, lagsagor och deras underafdelningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lagsagorna.
14 Från äldsta tider till midten af 1200-talet.
att äga laga kraft; det var enligt götalagarna särskildt
fallet med dttledningen, den frigifnes upptagande i en ätt
och därmed i rättssamhället, liksom på landstinget fridlös¬
het öfver hela lagsagan kunde åläggas. Äfven rättskipning
förekom på landstinget, som dock härvid konkurrerade med
häradstinget; vad till landsting från häradsting antydes
åter först från senare hälften af 1200-talet.
Landstinget var sålunda det egentliga organet för
tolkets politiska lif. 1! Redan på landskapslagarnas tid är
det tydligt, att det i Götaland hade större betydelse än i
Svealand. Med den viixande centralisationen sjénk denna
betydelse alltmera, tills egendomliga förhållanden mot
slutet af medeltiden återgåfvo landstingen i vissa landskap
en ny lifskraft.
Härads- och hundarestingen ater voro visentligen in¬
skränkta till rättskipningen samt på sin höjd till häradets
och hundarets enskilda angelägenheter. Framför allt saknade
de lagstiftningsrätten. — Äfven för häradets underafdel¬
ningar i Götaland funnos ting, fjärdingsting, på hvilka
rättegångsärenden förekommo.
Det var i lagsagans form, som landen bevarade sin
politiska betydelse, sedan deras tillvaro som själfständiga
folkland upphört; landstinget, lagen och lagmannen voro ut¬
tryck för densamma. TI Götaland funnos på fastlandet
fyra lagsagor: Västergötland (landsting i regeln vid Skara)
med Dal, Östergötland (med sitt landsting på Ljongahed),
Värmland (landsting vid Tingvalla) och Värend (lands¬
ting vid Växjö). Mellan Värend och Östergötland delade
sig de egentliga Smålanden, så att Finved och Njudung
slöto sig till Värend, hvarigenom Tiohärads lagsaga upp¬
stod, de öfriga till Östergötlands lagsaga, där stundom en
underlagman förekom. > På Öland omtalas från slutet af
’ De aldsta namnen äro betecknande: aldra Göta ping i Väster¬
götland, allshärjarting, Ping allra svia (som dock ej möta i lagarna)
i Uppland, Gutnal-Ping på Gotland. I Uppland hade folklanden ur¬
sprungligen sina särskilda ting, folklandsting, men dessutom ett ge¬
mensamt landsting.
2? Mo härad hörde under medeltiden till Västergötland i judieiellt
liksom i kyrkligt hänseende. — G. Berg, Bidrag till den inre stats¬

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:26:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stathist/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free