- Project Runeberg -  Svenska statsförfattningens historiska utveckling från äldsta tid till våra dagar /
20

(1896) [MARC] [MARC] Author: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Från äldsta tider till midten af 1200-talet - §4. Ätten och familjen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ättledning.
20 Från äldsta tider till midten af 1200-talet.
Ätten utöfvade i äldsta tider förmynderskap för omyndiga
medlemmar, och spår däraf visa sig ännu under historisk
tid; den var närmast till att sörja för den fattige eller
sinks, ehuru Sverige i det fallet ej hade samma stringa
bestämmelser som Island och Norge (jfr ÖGL. ÄB. 12).
Äktenskapet ingicks under formaliteter, som häntyda på
att det från början var att betrakta som ett köpekontrakt
eller fördrag mellan tvenne ätter. En viss, länge kvar¬
stående rätt, bördsrätten, hade ätten slutligen till odaljorden.
Den fick ej godtyckligt säljas utom ätten, och dotter fick
ursprungligen ej ärfva sådan för att ej föra den i annan
ätt (så ännu äldre VGL., liksom DL.). På Gotland till¬
kom det ätten att pröfva, i hvilket fall jorden finge säljas,
och i det landfasta Sverige skulle arfjord först hembjudas
fränderna, bördemännen. Den kristna testamentsrätten kom
därigenom ock i strid med den fornsvenska bördsrätten, och
landskapslagarna visade sig mycket motspänstiga mot de
kyrkliga anspråken.! Denna föreställning om ättens börd
utsträcktes äfven till andra områden. Man kunde tala om
bördsrätt både till kungadöme och lagmansdöme.
Ätten kunde under vissa eventualiteter beröfva en med¬
lem sitt skydd, utstöta honom,? liksom den kunde genom
ättledning dels upptaga nya medlemmar, dels återupptaga
forna. Det förra, som för den nordiska rätten var egen¬
domligt, skedde med afseende på den frigifne trälen. Först
därigenom kom han i åtnjutande af den fullfries rätt. —
Munken, den klostergifne, utträdde enligt äldre VGL. ur
sin ätt. Dog han i klostret, var detta hans arfvinge. Sjalf
fick han ej taga arf efter någon, och fränder svarade ej
för hans gärningar.?
’ Jfr Innocentii III:s bulla 1206 ’°/, (SD. I, n. 131), enligt hvilken
på tingen bl. a. äfven upplästes förbud att göra testamente utan
arfvingens närvaro och samtycke. Ännu när södermannalagen skulle
kodifieras, kunde landsmännen och kyrkans män ej komma öfverens
i fråga om >»>kyrkogif> och testamente.
? Fränderna kunde lösa en tjuf under vissa villkor enligt DL.,
HL., sålunda äfven underlåta att begagna sig af denna rätt.
3 Om frivilligt utträde ur ättbandet i öfrigt föreskrifva ej land¬
skapslagarna något.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:26:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stathist/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free