Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Från äldsta tider till midten af 1200-talet - §5. Samhällsklasserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$ 5. Samhällsklasserna. a3
§ 5. Samhiillsklasserna.
Litteratur: A. E. Kriksen, Om treldom hos Skandinaverne
(Nord. Univ. Tidskr. 1861—62). R.Tengberg,Om den Aldsta territoriala
indelningen och förvaltningen i Sverige s. 30—40. N. Héjer, Norsk
mationell historieskrifning I (Hist. Tidskr. 1886). H. Hildebrand,
Sveriges Medeltid I, kap. 2; II, kap. 2.
Det svenska folket, liksom alla andra germaniska folk,
bestod vid den historiska tidens början af tvenne stora sam¬
hällsklasser, de fria och de mer eller mindre ofria. Där¬
emot kände ej de svenska lagarna en sådan rättslig gra¬
dation af friheten, som betecknad med olika hög mansbot
förekom hos norrmän, anglosachser och andra germa¬
niska stammar, men visserligen voro icke därför alla fria
hvarandra likställda. Hufvudvillkoret för åtnjutande af
samhällets skydd och för utöfvande af medborgerliga rät¬
tigheter var ursprungligen att vara bofast och tillhöra en
ätt, att vara ättboren, eller att ha upptagits i en sådan,
att vara ättledd. Den vanliga beteckningen för den frie
mannen var fräls;! såsom berättigad att bära vapen och
skyldig att tillhöra hären kallades han folkfrdls. Han
hade rättsskydd, manhelgd, ägde vittna och aflägga ed,
kunde företaga rättsgiltiga handlingar samt hade rätt och
plikt att deltaga i häradets och landskapets offentliga lif.
Närmast aftse väl landskapslagarna, när de tala om de fria
männen, ägarne af arfvejord, de s. k. odalbönderna, men
det förekom äfven en i antal växande klass af fria, som
icke hade full äganderätt till sin jord eller som brukade
andras jord, allmdnningskarlar (enl. VGL.) och landbor.*
! På landskapslagarnas språk betecknar fräls man utan undantag
den frie bonden, ofräls den ofrie, trälen. Först i svealagarna fram¬
träder någon gång uttrycket tjäna frälst om den adliga vapen¬
tjänsten, liksom frälsis jord uti senare mening i tilläggen till VGL.
2? Enligt den yngre VGL. (KB., 7) räknades allmänningskarlen
till bönderna, ej till landbor. Enligt UL. (KgB., 10: 2) skulle den
vara bonde, som »skipvist ok spann&e male orker giöre» (mot¬
sats: »leghudreenger»). Landborna, hvilkas antal alltjämt ökades,
torde under äldre tider ej ha varit synnerligt talrika. Sannolikt
rekryterades klassen ur de frigifnas led, och först när frälseegen¬
domen började ökas, fick den någon social betydelse.
De fria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
