Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Från äldsta tider till midten af 1200-talet - §5. Samhällsklasserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Adel.
24 Från äldsta tider till midten af 1200-talet.
De åtnjöto samma rättsskydd som odalbönderna, voro vittnes¬
gilla och tinggilla, ehuru visserligen mindre oberoende och
själfständiga. Om deras rättigheter i öfrigt nämna land¬
skapslagarna ingenting. De bofasta fria männen kallades
bönder.1 Konung, bönder och bokarlar, biskop och boklärda
män utgjorde enligt den äldre västgötalagen rättssamhället
(VGL. I, KB., 1), och allmoge var då och ännu långt fram
i tiden beteckningen på folket i sin helhet.
Personlig frihet kunde äfven de åtnjuta, som ej ägde
eller brukade jord eller ej voro bofasta, s. k. »lésa» eller
»löske män», men som politiskt fullfria kunde de ej räknas.?
Deras antal torde likaledes efter träldomens upphörande
ha ökats. Först de yngre landskapslagarna innehålla när¬
mare bestämmelser om dem.
Någon af lagen erkänd adel? förekom sålunda ej i
Sverige under denna tid; mansboten var densamma för
alla fria. Men uppenbarligen fäste man äfven här, liksom
hos de germaniska folken i allmänhet, stor vikt vid här¬
stamningen från berömda förfäder, vid hög börd, liksom
vid stor rikedom; äfven här kände man ättstora män, stor¬
bönder eller jorddrottar, som i makt och anseende höjde
sig öfver de öfriga bönderna. Motsatsen mellan jarl och
karl, som ur den anglosachsiska litteraturen är bekant,
möter visserligen icke i svenska källor; jarlanamnet be¬
tecknade i Sverige ett ämbete, men det var en efter hand
försvinnande institution, som synes ha varit fäst vid vissa
högborna ätter och därmed förråder sitt eget ursprung.
Kungaätter hade säkerligen funnits i fera landskap,
hvilkas afkomlingar på grund af sin härstamning kunde
räknas till en dylik »opinionsadeb. Talrik kan denna
dock icke ha varit; den upprefs under vikingatågen och
’ Andra namn på den frie bonden är pegn och karl, rätt
och slätt.
2? UL. KgB. 12: 1: »Bönder och bolfasta män äga nämnas till
vakthållning> men ej kvinna eller »löske man». Jfr OGL. Vap. 8:
>»Pa skulu i allum vitnum boande män vara ok egh löska män äller
leghu drangia>.
3 Ordet afal ingér i medeltidssvenskan endast i sammansitt¬
ningar, betecknande något äkta, fullgodt eller dyl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
