Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Från äldsta tider till midten af 1200-talet - §6. Konungadömet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Val- eller
arfrike.
30 Från äldsta tider till midten af 1200-talet.
hemma jämnlikhet. I krig ater gifver man konungen
lydnad eller den, som kunnigare än de öfriga af-konungen
sättes i spetsen».1 Utan tvifvel torde på konungadömets upp¬
gift redan under hednatiden kunna tillämpas senare lagars
ord om konungens rätt och plikt att »landom råda, rike
styra, lag styrka och frid hålla».
Man finner i allmänhet under normala förhållanden
kungadömet hos germanerna knutet till vissa frejdade ätter,
hvilka man gärna tillskref gudomligt ursprung. Så var
fallet äfven i Sverige. Ynglingasagan förtäljer, att konunga¬
dömet i Uppsala gick i arf från far till son, och att man
äfven här kunnat tala om en viss arfsrätt eller snarare
bördsrätt är otvifvelaktigt. Dock betraktades väl konunga¬
dömet, liksom odaljorden, såsom hörande till ätten, och
ingenting synes hindra antagandet, att folket i Sverige
liksom annorstädes haft valrätt inom densamma, eventuellt
kunnat gå utom densamma, liksom det ock haft rätten
att afsätta en konung, som bröt folkets dom, sålunda
slet det band, som lagligen sammanhöll konung och folk. ?
’ »Reges habent ex genere antiquo, quorum tamen vis pendet in
populi sentencia. Quod in commune omnes laudaverint, illum con¬
firmare oportet, nisi eius decretum pocius videatur, quod aliquando
sequuntur inviti. Itaque domi pares esse gaudent. In proelium euntes
omnem prebent obedientiam regi vel ei qui doctior ceteris a rege
preefertur>, Ad. Br. IV, 22. Redan Rimbert har i Vita Anscharii
(SRS. II s. 226) en liknande uppgift.
? Jag ansluter mig här till Brunners åsikt, Deutsche Rechts¬
geschichte I, s. 122. Några afgörande bevis för dess riktighet kunna
visserligen icke förebringas men lika litet för den motsatta, öm
konungadömets obetingade ärftlighet, som senast Fahlbeck, Den s.
k. striden mellan svear och götar (Hist. Tidskr. 1884), och efter
honom Kjellén, Om eriksgatan, uppställt och med fyndighet sökt
försvara. Med den i texten utvecklade åsikten synes bäst låta förena
sig Snorre Sturlasons berättelse om händelserna i slutet af Olof Sköt¬
konungs regering, mot hvars detaljer Fahlbeck riktat befogade an¬
märkningar, men hvars historiska kärna torde kvarstå. Af densamma
framgår i hvarje fall som säkert, att fråga varit om Olof Skötkonungs
afsättning, om att gå utom konungaätten vid ett nytt val, samt att
Anund Jakob blifvit vald till konung och genom öfverenskommelse
blifvit faderns medregent. Liknande tilldragelser upprepades omkring
350 år senare, då ju valriket var uttryckligen infördt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
