Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den svenska medeltiden i egentlig mening - Konungen och rådet - §14. Landslagens konungadöme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konungaval
enl. upplands¬
lagen.
66 Den svenska medeltiden i egentlig mening.
jarl till målsman för den nya statstanken och inledde
konungadömets första lysande period i Sverige. Och om¬
kring konungen slöto sig under dennes egen ledning och
organisering andra målsmän för rikets enhet, af kronans
dragningskraft lockade ur landskapsstatens afsöndring
för att af enhetsstatens uppgifter tagas i anspråk eller,
såsom kyrkans män, lemmar uti en redan genomförd en¬
hetlig organism. Men som under sådana förhållanden det
mesta berodde på konungadömets representanter, kom också
den historiska utvecklingens gång väsentligen att bestäm¬
mas af deras växlande förmåga.
Konungavalet. En ny ätt uppsteg på tronen 1250, men
någon förändring i fråga om valriket medförde detta icke, och
upplandslagen, som innehöll den första konungabalken, gaf
också de första sammanhängande bestämmelserna om valet.
Den stadgade nämligen, att när val behöfde anställas, ! skulle
Upplands tre folkland först taga konung, hvarpå Upplands
lagman skulle döma den valde till konung »vid Uppsala»
och sedan öfriga lagmän, nämligen södermäns, östgötars,
Tiohiirads,? västgötars, nirikars och västmäns (skilja
honom till krona och konungsdöme»). Om eriksgatan stad¬
gades, att den skulle gå öfver Strängnäs, Svintuna, mid¬
skogen på Holavid, Junabäcken (vid Jönköping), Ramunda¬
boda, Uppbaga bro (6fver Arboga 4) och Ostensbro (éfver
Sagån) samt tillbaka till Uppsala. »Grud och gisslan»?
skulle mottagas vid intridet i hvarje landskap, och ko¬
! >Nu torfva land konung vilja>: man har sagt, att harmed ej
arfsföljd uttryckligen var utesluten, men lika litet var den härigenom
medgifven. Faktiskt valdes Valdemar och Magnus liksom ännu un¬
der den senares lifstid (1284) hans son Birger till konungar. Det
heter ock i kyrkostadgan 1279 (SD. I, n. 692), att om någon varit med
om att fånga, fördrifva eller döda en konung, ingen >de illa scelesta
factione ullo unquam tempore ab ecclesia in regem coronari meretur>.
Det är svårt att gifva någon mening åt hotet, om man ej tänker på
ett valrike.
? Att Tiohärads lagman är med, är en nyhet. Västgötalagen
kände ej Smålands deltagande i valet.
3 Jfr H. Hildebrand, Sveriges Medeltid II, s. 21, i fråga om
betydelsen häraf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
