Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den svenska medeltiden i egentlig mening - Konungen och rådet - §14. Landslagens konungadöme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lagstiftning.
Landskaps¬
lagarna få
kunglig be¬
kräftelse.
78 Den svenska medeltiden i egentlig mening.
efter sanninda atletan»; han utnämnde (efter förslag) do¬
mare, lagmän, så väl som häradshöfdingar, och utöfvade en
begränsad benådningsrätt! (efterskänkte för sin del straff
eller tog brottsliga i sitt skydd). Därjämte ingrep enligt
landslagen den offentliga åklagarmakten, om målsäganden
ej fullföljde målet.
Det var sålunda på fridslagstiftningens och rättsskyd¬
dets väg, som konungamakten gick till sin höga ställning
inom rättskipningen, och det förklarar väl också framgången.
Landslagen gaf uttryck åt medvetandet däraf i de rykt¬
bara orden i konungaedens andra och tredje artiklar, liksom
i slutomdömet: »all frid ökas och ofrid förgås, efter som
konung fr till.
Om den kungliga rittskipningens organisation se § 19.
Lagstiftning. Lagstiftningen hade tillhört landskapens
invånare och lagmannen varit dess främste målsman. Ko¬
nungens deltagande i folklagstiftningen och egen växande
lagstiftningsrätt är den andra stora förändringen. Enligt
stadfästelsen på upplandslagen hade tiundalagmannen
Birger Persson bedt k. Birger åstadkomma en ny redaktion
af de tre folklandens lagar. Konungen uppdrog arbetet
åt lagmannen och en af denne utsedd nämnd. När det
hela var färdigt. lystes lagen på ting och antogs af »alle
min». Härom underrättades konungen, som på allas bön,
som i folklanden bodde, »af kunglig myndighet» gaf full laga
rätt och kraft åt dessa nya lagar och ålade folklandens
invånare, så framt de ej ville »tåla» konungens hämnd, att
icke lyda några andra. Det var ett stort erkännande åt
konungamakten att söka stödet af dess nya styrka för kodi¬
fieringen af folkets. rättssatser, och ett mera aktivt delta¬
gande i lagstiftningen utvecklade sig snart härur. Stad¬
fästelsen på södermannalagen (1327) är afskrifven efter
upplandslagen, men i prologen talar redan konungen i myn¬
digare ton. Ett par årtionden därefter var en kunglig
lagkommission i verksamhet för utarbetandet af en lands¬
lag, och i midten af 1300-talet var denna fardig.*, Det
! Jfr för det föregående Lehmann, Der Königsfriede.
2? Jfr Tengberg, anf. arb. s. 74 —-76.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
