Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den svenska medeltiden i egentlig mening - Konungen och rådet - §15. Unionerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§ 15. Unionerna. 91
att intet af dessa hädanefter skulle sörliga eller tränga» på
det andra. Det sålunda antydda treriksmötet hölls i Kal¬
mar på sommaren 1397 och var talrikt besökt. Här kröntes
Erik till konung d. 17 juni, och åt ett utskott af några mötets
mest framstående medlemmar synes man hafva uppdragit
att redigera hufyudpunkterna för den nya föreningen, om
hvilka man kommit öfverens och som sammanfördes i en
urkund, daterad margaretadagen, den 20 juli 1397.!
Den innehåller i hufvudsak följande: de tre rikena
skulle i all framtid ha samme konung, bilda en oupp¬
löslig och endräktig förening, ha gemensamhet i krig och
fred och det ena ej draga sig från det andra i tvedräkt
och söndran. Efter konung Eriks död skulle rikena sam¬
fäldt välja efterträdare och intet af dem välja särskild
konung. Om Erik eller hans efterträdare efterlämnade en
son, skulle denne, och om sönerna voro flera, en af dessa
väljas till konung. Fölle konungen ifrån barnlös, då skulle
rikenas »rådgifvare och män» välja en annan, den de funne
vara för rikena nyttigast. Hvart rike skulle styras efter
sina egna lagar, och ingen lag eller rätt ur det ena riket
dragas in i det andra. Komme underhandlingar på med
främmande herrar eller städer, ägde konungen makt att
»göra och ända» därom till sitt och rikenas gagn med
sina råd, som då vore tillstädes, »ju några af hvart rike».
Om ett af rikena anfölles med krig, skulle de andra två
efter tillsägelse komma till hjälp, vare sig till lands eller
vatten, men hjälptrupperna förses med underhåll i det an¬
fallna riket och konungen svara för lön, skada och fängsel
eller annat sådant. Ingen ägde att undandraga sig sådan
hjälp, under förevändning att han ej vore tjänstepliktig
längre än till eget landamäre: »det hafva vi alla öfver¬
gifvit och samtyckt att en af oss skall den andra hjälpa»,
efter att »alla tre rikena äro nu och varda skola under
en konung och herre och blifva ens som ett rike». All fejd
och tvedräkt mellan rikena skulle nedläggas, ingen fejda
på den andra, utan hvar och en låta sig nöjas med lag
! Jfr om unionsakten Rydberg, Sv. Trakt. II, s. 560 f. och den
i början af denna $ anf. litteraturen.
Unionsakten
1397.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
