- Project Runeberg -  Svenska statsförfattningens historiska utveckling från äldsta tid till våra dagar /
98

(1896) [MARC] [MARC] Author: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den svenska medeltiden i egentlig mening - Konungen och rådet - §15. Unionerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

98 Den svenska medeltiden i egentlig mening.
inträffat, infunno sig visserligen 1513 svenska ombud i
Köpenhamn men deltogo ej i förhandlingarna om Kri¬
stiern II:s handfästning, utan det bestämdes endast, att två
år därefter ett unionsmöte skulle hållas för att döma mellan
den nye konungen och svenskarne. När unionen slutligen
1520 för sista gången förnyades, lyckades det för Kristiern
II att blifva erkänd som Sveriges arfkonung.
Konungs vistel- Bland anmärkningarna mot Erik af Pommern var äfven
seort. den, att han ej på åratal besökt sitt svenska rike. Man
sökte förekomma ett dylikt missförhållande. Det föreslogs
sålunda 1436, att konungen skulle årligen vistas i hvart
rike 4 månader, »mindre eller mer efter läglighet». Kri¬
stoffer lofvade 1441 att blifva i hvart rike, »efter thy kronone
ränte tilsigher», och 1483 fastställdes, att konungen i regeln
skulle vistas ett dr i hvart rike (§ 30).
Unionsvapen. Margareta upptog det svenska riksvapnet tre kronor
och använde det som unionsmiirke. De féljande unions¬
konungarne (utom Kristoffer, som aldrig férde det) insatte
det i ett af fälten; där skulle det väl sålunda beteckna
Sverige. Uti titeln, äfven i rent svenska regeringshand¬
lingar, sattes ofta om ej oftast Danmark först.
Inga unionella Nagra wnionella ämbetsmän funnos icke. Tvärt om
ämbetsmän. föreslogs redan 1436, att hvarje rikes hofmästare skulle
möta konungen, och 1441 och 1483 fastställdes, att denne
vid sin ankomst till något af rikena skulle vid gränsen
mötas af några riksråd, ämbetsmän och hoffolk därifrån,
hvilka sedan skulle omgifva honom.! Lika litet finner
man några föreskrifter om unionella ärendens behandling.
1397 års unionsakt syntes förutsätta närvaron af några
riksråd från de andra rikena vid dylika tillfällen. 1436
års förslag ensamt bestämde, att konungen vid besök i
något rike skulle medhafva två af sitt riksråd från de båda
andra för att behandla gemensamma ärenden eller sådana,
som rörde något af de öfriga rikena allena. I verkligheten
sammankallade unionskonungarne, när behofvet så kräfde,
riksens råd från alla tre rikena till gemensamma möten.
1 1436 års förslag gjorde i detta fall ett undantag för ämbets¬
männen i >»konungens gård>
recess $ 29).
utom hofmästaren (jfr ock Kalmar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:26:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stathist/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free