Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den svenska medeltiden i egentlig mening - Konungen och rådet - §17. Konungens och rikets råd. Herredagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$ 17. Konungens och rikets råd. Herredagar. 115
skilda rådsherrar synas att döma af urkunderna endast
sällan ha burit titeln konungens råd, 1 riksens råd eller
dylikt.
I afseende på rådets rättigheter innehöll landslagen Rådets före¬
samma, egentligen inskränkande, bestämmelse som ske- åre
ningestadgan. Riddare och svenner af konungens råd ägde
att »rida öfver land till konungen» med 12 hästar, medan
ärkebiskopen red med 40, biskop och konungens ämbets¬
man med 30, riddare utan råds med 8 hästar o. s. v.!
Stadslagen föreskref därjämte, att konungens råd ej finge
bysättas samt att lasteligt tal mot dem straffades med
döden.? Enligt skarastadgan 1335 skulle konungens råd¬
gifvares liksom riddares änkor och barn åtnjuta samma
frälse som fader och husbonde: änkor och döttrar, tills de
ginge »å giftermål», söner, tills de uppnått »magande ara».?
Enligt gårdsrätten skulle de få använda densamma i sina
gårdar. Slutligen började under 1300-talet häradshöfdinge¬
och lagmansdömen betraktas som förläningar, hvilka när¬
mast tillkommo medlemmarne af rådet, och så förblef det
till medeltidens slut. ;
Om rådsmedlems afsättning eller entledigande finnes Afsättning af
intet stadgande. Det var ju intet ämbete i vanlig mening, ”ffherre.
och uppdraget ansågs troligen gälla för lifstiden. Stringt
taget skulle visserligen hvarje ny konung välja sitt råd
och förtroendet sålunda endast gälla en konungs lifstid.
Det är dock ej sannolikt, att detta haft någon praktisk
betydelse, äfven om ett formellt rådsval ägde rum och råds¬
herrarne, såsom tillbörligt var, aflade ny rådsed. Däremot
kunde politiska skäl föranleda en rådsherre att utträda ur
rådet, men bortföll anledningen, torde han åter ha intagit
sin plats. Ådagalagd brottslighet medförde naturligtvis
också förlust af rådsvärdigheten. I själfva verket berodde
densamma (i fråga om de världsliga medlemmarne) huf¬
vudsakligen på sociala förhållanden, börden, rikedomen,
! Enligt taljestadgan °/, 1330 skulle vipnare af konungens rad
endast rida med 8 histar, men i skeningestadgan 1335 var detta
andradt till 12.
? Sedermera intaget i KrLL.
3 Denna förmån utsträcktes dock snart till frälset i allmänhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
