Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den svenska medeltiden i egentlig mening - Den borgerliga förvaltningen och rättskipningen - §18. Förvaltningen. Länen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hofmästaren.
Kammar¬
mästare.
Kansler.
126 Den svenska medeltiden i egentlig mening.
punkterna mot den senare förekom ock denna uraktlåtenhet,
och han nödgades 1435 besätta båda ämbetena men gaf dem
icke någon makt efter »rikets gamla sedvänja». .! I unions¬
projektet 1436 gjordes också ett försök att uppdraga grän¬
serna för hvarderas befogenhet. Drotseten skulle i konungens
frånvaro hafva samma makt som han i alla domar och
öfver alla domare, afstyra våld och orätt, styrka och hjälpa
dem, som orätt öfverginge; marsken skulle häruti biträda
den förre men dessutom i krig vara anförare för hären.
Ännu i Kristoffers försäkran 1441 ($ 3) omnämndes
drotseten, likaså i k. Kristierns försäkran 1476 (8 10), men
eljest omtalas ej ämbetet vidare under medeltiden; i dess
ställe hade tridt hofmdstaren (magister curie) efter danskt
mönster; ursprungligen, såsom namnet antyder, äfven han
en hofchef.? Marskämbetet åter innehades ännu under
konung Hans’ tid utaf Svante Nilsson.
Bland hoftjiinstemiin, som äfven voro statstjänare, bör
vidare nämnas kammarmästaren (camerarius). Han om¬
nämnes redan i början af 1300-talet och hade vård om
skattkammaren; han omtalas äfven i unionstidens statsakter,
men hans ämbetsverksamhet bestämmes ej närmare förr¬
än i k. Kristierns försäkran af 1476 (8 7), där det heter,
att han skulie uppbära kunglig skatt och ingäld och därför
göra räkenskap, samt i Kalmar recess 1483 (§ 24), enligt
hvilken han skulle vara en af de fyra, som hade nyck¬
Jarna till rikets drätsel och bref, samt en gång om året
göra räkenskap för utgift och uppbörd inför konungen och
rådet. Någon större betydelse fick aldrig ämbetet under
medeltiden.
En verklig ämbetsman var kansleren, som närmast
hade att sörja för de kungliga skrifvelsernas uppsättande,
hvarför han också togs ur det andliga ståndet.? Kansle¬
’ Jfr besvirsskriften 1436 § 3, Had., Rimkr. II, s. 104.
? Benkt Jönsson [Oxenstierna] är den förste kände hofmästaren
(1441). Enligt unionsprojektet 1436 skulle hofmistaren »regera ko¬
nungens gard». »Hofmistare i Sverige» kallades Sten Sture d. 4.
3 Enda undantaget därifrån ar Klaus Ryting, som dock frén
bérjan torde varit kanik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
