Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den svenska medeltiden i egentlig mening - Den borgerliga förvaltningen och rättskipningen - §18. Förvaltningen. Länen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$ 18. Förvaltningen. Länen. 131
omständigheter förenades många län på en band. De rykt¬
baraste exemplen äro Bo Jonsson och Sten Sture d. ä. Den
förre hade hela Finland, Helsingland eller norra Sverige,
en del af Västmanland med Dalarne, Nyköpings och Stock¬
holms län, Ringstaholms län i Östergötland, Stäkeholms,
Kalmar och Rumlaborgs län i Småland, Openstens och Ore¬
stens län m. m. i Västergötland. Sten Sture fick 1497 utan
afgift hela Finland, Nyköpings slott och län, Svartsjö län
samt dessutom enstaka socknar och gårdar. Han fick dock
ej länge behålla det hela.
Slottslänens antal hade under slutet af 1300- och början
af 1400-talet varit ganska stort. Sedan flera fästen blifvit
förstörda utan att åter uppbyggas, reducerades antalet; de
blefvo färre men i samma mån större och viktigare. Så
länge konung eller regent valdes och vid det rent person¬
liga förhållande, som rådde mellan länsinnehafvaren och
konungen, vardt det en fråga af vikt, hvem slottet skulle
hållas till handa i händelse af konungs död, eller till
hvem slottslofven (>slottslogen») skulle stå, såsom man med
ett från lågtyskan lånadt ord uttryckte sig.1 Konung Eriks
försök att få slottslofven ställd på sin frände Bogislav upp¬
togs som en af de förnämsta klagopunkterna mot honom
från både svensk och dansk sida. Enligt de senare hand¬
fästningarna under unionstiden ställdes den till 6 eller 4
af rikets råd, och det sistnämnda var äfven förhållandet
under riksföreståndarskapet vid medeltidens slut.
Under 1400-talet gåfvos län äfven åt biskoparne, hvil¬
kas ställning därigenom förvärldsligades; de blefvo äfven
de skyldiga att hålla krigsfolk till kronans tjänst. I öfrigt
var det egentligen rådsherrarne, som kunde göra anspråk
på större tjänstelän (särskildt som ersättning för skyldig¬
beten att besöka rådsmöten liksom för enstaka maktpå¬
! »Up rechten loven unde to truver hand» hette det 1364 1/,,
i Karl Ulfssons försäkran till konung Albrekt. Loven = glauben, tro.
För att stärka säkerheten skaffade sig den egentlige slottsfogden
»medförlofvare», som »med samnad hand> förbundo sig att hålla för¬
säkringen.
Slottslofven.
Län åt bi¬
skopar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
