Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den svenska medeltiden i egentlig mening - Den borgerliga förvaltningen och rättskipningen - §19. Rättskipningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 Den svenska medeltiden i egentlig mening.
mål till lagmans- eller häradsting såsom rätteligen hörande
dit (t. ex. jordatvister), hvaremot å andra sidan mål, som
gällde kronan, ansågos höra under rådets kompetens och
därför från en lagmansrätt kunde hänskjutas till det¬
samma. Viktigare mål, särskildt tvisterna mellan stor¬
männen själfva, företogos på de periodiska rådsmötena.
Rådet ville förbehålla sig domsrätten öfver sina egna med¬
lemmar och råkade därom i tvist med Sten Sture d. ä.;
för yrkandet kunde ett visst stöd sökas i Kalmar recess
($ 10), enligt hvilken rådet för öfrigt skulle vara domstol,
äfven om någon förde talan mot konungen eller konungen
mot någon i sitt råd.
Konungs- Konungsnämnden. En egendomlig form för utöfningen
nämnd. af konungsdomen var den s. k. konungsnämnden. Den
anknyter sig tvifvelsutan till äldre förhållanden i land¬
skapen. Siirskildt i Svealands landskap omtalas en institu¬
tion under namnet nempdarii. I Västm. L. omtalas »nämnde
män», som vid vad mot lagman ägde att afgöra »hvilken¬
dera sannare hafver,. I SdL. (dock först i Addit.) omtalas
en »folklandsnämnd> af 12 »nämningamän», hvars ed ingen
kunde åter bryta, »ej konungen än mindre någon annan». !
Från 1340-talet har man emellertid de första bestämda
stadgandena om konungsnämnden (>»höga nämnden», »nefnda
maior»). Enligt uppsalastadgan 1344 skulle för hvarje
lagsaga at konungen och »landsmännen» utses en nämnd,
som, hvar och en inom sitt område, skulle uppsöka alla,
som ofredade allmogen »mot var konungsliga rätt och
denna stadga». Den, som af nämnden efter skedd rannsak¬
ning fälldes, var fälld »under konungens straff». Året därpå
fick nämnden i uppdrag att utmäta konungs dombrott, och
1346 fick den slutligen domsrätt i alla mål, som rörde
1344 års stadga, och skulle utses af konungen och rådet.
Om dess verksamhet före landslagens utfärdande finnas
emellertid endast enstaka notiser.?
’T DalaL. omtalas en »konungsnimnd». Jfr Karlsson, anf
arb, 8:30, 09:
2 I stadsprivilegierna för Jönköping talas särskildt om konungens
onefnda maior». Jfr i öfrigt Karlsson, anf. arb. sid. 48; Ödberg,
Om den sv. kon. domsr. II, s. 72. ;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
