Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den svenska medeltiden i egentlig mening - Den borgerliga förvaltningen och rättskipningen - §20. Försvarsväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$ 20. Försvarsväsendet. 149
och länets underhåll och försvar men naturligtvis där¬
jämte skulle hålla det kronan till handa. Från denna för¬
pliktelse kunde ej heller de andliga undandraga sig, så
snart de mottogo län af kronan; de måste ställa krigare
eller skepp till kronans tjänst i händelse af krig. Äfven
för vanliga förläningar måste krigsfolk uppsättas.
Man hade vidare att tillgripa wutskrifning af folket,
som ju fortfarande var skyldigt att »värja riket» med ko¬
nungen. Allmogen brukade därvid efter mantalet läggas i
girders af växlande storlek, så att sju man utgjorde den
åttonde, tre man den fjärde o. s. v. Antalet bestämdes af
regeringen (konung och råd), liksom det skedde med extra
skatter; därefter fick man skrida till underhandling med
allmogen. De utskrifna skulle förses med kost för viss
tid, när ej någon allmän gärd utskrefs, samt med vapen:
armborst och pilar. Några likformiga bestämmelser i at¬
seende på denna beväpning förekommo icke.! Var faran
stor, gick allmogen man af huse, och under de sista oroliga
årtiondena var det ej svårt att få den på benen. Man
finner då också exempel på en mera planmässig organisa¬
tion af detta »landvärn». 1517 lofvade sålunda allmogen i
Närke och Nyköpings län att vara redo »med deras goda
verja», hvarannan man eller man af huse, och tillsattes »en
god man» i hvarje härad för att vara deras befälhafvare
och granska deras vapen.?
Afven städerna voro skyldiga att underhålla försvars¬
anstalter, uppställa ett visst antal krigare och förse dem
med kost och utrustning.
Kusttrakterna voro alltjämt skyldiga till strandvård
eller att från holme till holme, från klippa till klippa ge
signaler med vårdkasar, om fiende var i sikte.?
Men dessa försvarsanstalter visade sig otillräckliga.
Hästtjänsten var ej afpassad efter de respektive frälse¬
männens förmögenhet. Äfven länsinnehafvarens skyldig¬
heter voro icke närmare fixerade, och med de feodalistiska
! Jfr Karl Knutssons utskrifning 1452, Styffe, Bidr. III, n. 23,
24. Allmogens uppbåd beröres flerestädes i nämnda arbete, bd V.
2 Grönblad, n. 380.
3 Jfr i allmänhet Styffe, ofvan anf. st.
Utskrifningar.
Strandvård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
