Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den svenska medeltiden i egentlig mening - Den borgerliga förvaltningen och rättskipningen - §20. Försvarsväsendet - §21. Finansväsendet och skatterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Legoknektar.
De ordinarie
inkomsterna.
Allmänningar.
150 Den svenska medeltiden i egentlig mening.
begrepp, som insmugit sig, blef det en lätt sak för honom
att vägra hjälp eller vända sig mot sin herre. Allmogens
uppbåd var odisciplineradt och oöfvadt. Så funno sig riks¬
föreståndarne, liksom konungarne före dem, nödsakade att
taga främmande krigsfolk, legoknektar, i sold, hvilka likväl
ansågos stå i deras privata tjänst, så att efterträdaren med
dem måste träffa särskildt aftal, om han ville behålla dem,
och den aflidnes arfvingar eljest svara för deras afbetalning.
& 21. Finansväsendet och skatterna.
Litteratur: P. E. Bergfalk, Om sv. jordens beskattning t. o.
m. början af sjuttonde århundradet (Ak. afh. 1832). C. G. Styffe,
Framställning af de s. k. grundregalernas uppkomst och tillämpning
i Sverige intill slutet af sextonde årh. (Vitt. Hist. och Ant. Akad.
Handl. Ny följd, IV). Styffe, Skandinavien under unionstiden (2
uppl.). Styffe, Bidrag till Skand. hist. IV, s. CXXXIX—CLII. H.
Hildebrand, Sveriges Medeltid I, kap. 5. — Skatteregleringskom¬
mittéens und. utl. och förslag ang. skatteforhallandena i riket 1882
met reservationer. — Jfr afven G. Thulin, Om mantalet (ak. afh.
.
Konungen skulle enligt landslagen »liva vid> Uppsala
öd, kronans gods och årliga laga utskylder; han ägde ock
att styra och råda däröfver, liksom att hafva sin ensak,
böter för dulgadråp och danaarf.
Någon ursprunglig äganderätt till Sveriges jord till¬
kom däremot icke kronan. Den enskilda äganderätten är
tvärt om i lagar och urkunder så uttryckligt som möjligt
erkänd. Men i afseende på den jord, som ej tillhörde en¬
skilda, den s. k. allmänningen eller skogarna, var förhål¬
landet ej alldeles detsamma. Vi ha redan nämnt, huru
i Götaland konungen förfogade öfver en del af allmän¬
ningarna; i MELL. stadgades, att tredjedelen af all af¬
gäld från allmänningar skulle tillhöra konungen såsom
»konungstreding», och denna föreskrift gällde hela riket.!
Men hvad obygderna i Norrland angår, hade regeringen
redan i början af 14:e årh. ansett sig kunna disponera
öfver dem; och detsamma gällde äfven om Finland, där
! Endast för bergsbrukets räkning har kronan oberoende häraf
disponerat öfver skogarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
