Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den svenska medeltiden i egentlig mening - Den borgerliga förvaltningen och rättskipningen - §21. Finansväsendet och skatterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§ 21. Finansvisendet och skatterna. 151
ödemarkerna ännu under 1400-talet voro vidsträckta. En
ändring i uppfattningen inträdde dock mot medeltidens slut,
i det att skattebonden började anses stå i samma förhål¬
lande till konungen som landbon till frälsemannen.
Någon allmän vattenrdtt har lika litet från början
tillhört kronan, som däremot flerstädes hade egna fisken;
eljest tillhörde vattnet jordägaren. Däremot förekom redan
tidigt föreskriften, att i allmän farled en tredjedel af vatt- Vattenregale.
net skulle ligga öppen; denna del började på 1400-talet
kallas konungstreding eller konungsådra, och härur ut¬
vecklade sig sedermera genom en egendomlig begreppsför¬
växling 1500-talets anspråk på ett vattenregal. Däremot
hade kronan redan under medeltiden gjort anspråk på skatt
för fisket i skärgården eller öppna hafvet.
Lika omöjligt är det att påvisa något ursprungligt
bergsregal, ehuru under senare delen af medeltiden kronan Bergsregale.
började disponera särskildt öfver de ädlare grufvorna på
ett sätt, som antydde sådana anspråk.!
De årliga laga utskylderna voro icke lika och hade
icke samma namn i alla landskap. Viktigast var ledungs¬
lamen, som utgick de år ledung var inställd (? från hvilken
tid) och förekom i alla landskap, som voro underkastade
ledungsskyldighet. I Uppland utgick den i fyra »skepp¬
vister», dels i varor dels i penningar. I svealandskapen
förekommo vidare ättargäld, en skatt af ännu ej utredd Årliga utskyl¬
betydelse, spannmål och laga nöt, hvari man sett den “”
gamla gengärden, som utgjordes mot konungen på hans
resor. I Västergötland omtalas laga gengärd och allmän¬
ningsöre. För Östergötland omtalas ledungslame, spann¬
mål eller gengärd och dessutom, åtminstone för en del af
lagsagan, skattepenningar, som utgingo af hvar bonde. Uti
Norrland utgick skatten i skinn och lärft samt penningar.
De viktigaste af dessa skatter utgingo efter härad och
hamnor och blefvo därför mera betungande, i samma mån
som skattejorden minskades.?
’ T afseende pa det s. k. Helgeandsholms-beslut 1282 se Styffes
Framställning af de s. k. grundregalernas uppkomst.
? Om skatterna i Finland se Schybergson, anf. arb. s. 212. .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
