Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den svenska medeltiden i egentlig mening - Den borgerliga förvaltningen och rättskipningen - §22. Städerna och köpstadsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Städernas sty¬
relse.
Rådets sam¬
mansättning
och verk¬
samhet.
158 Den svenska medeltiden i egentlig mening.
Städernas styrelse. Redan i bjärköarätten omtalas en
konungens fogde, fogate (lat. advocatus), såsom en myn¬
dighet i stad jämte borgmästare och rådmän;! alla tre be¬
nämningarna äro lånade från Tyskland. Först uti den
allmänna stadslagen gåfvos emellertid mera detaljerade
bestiimmelser om stadsstyrelsens organisation och funktioner.
Enligt denna lag handhades styrelsen af fogden och
rådet, den förre såsom konungens, det senare såsom stadens
representant. Rådet skulle enligt stadslagen bestå af sex
borgmästare? och 30 rådmän, dock med rätt för mindre
städer att ha ett mindre antal alltefter deras förmåga.
En tredjedel af detta råd skulle hvarje år vara tjänst¬
görande. Några bestämmelser om rådets val innehåller ej
lagen. Ursprungligen får man anse, att rådet valts af
menigheten. Det är emellertid tydligt, att detsamma snart
blifvit permanent och att uppkomna ledigheter fyllts ge¬
nom kooptation. Detta skulle i regeln ske vid valborgs¬
mässan (1 maj), då stadens öfriga ämbetsmän likaledes
utsågos.
I afseende på rådets sammansättning innehöll stads¬
lagen den betecknande men, hvad än anledningen må ha
varit, häpnadsväckande bestämmelsen, att hälften af det¬
samma skulle vara tyskar.? Rådet tillkom det att under
samverkan med och i närvaro af konungens fogde a) be¬
sluta och utfärda allmänna stadgar angående stadens hus¬
hållning, näringar, polis och administration;? b) utöfva
domsrätten så i civil- som kriminalmål; c) att i de flesta
fall utöfva exekutiv myndighet; d) att sköta förvaltningen
i afseende på stadens egendom, finanser, politi, byggnads¬
väsende, renhållning o. s. v. samt hafva tillsyn öfver mått,
mål och vikt.
! Första gången rådmän i urkunderna omtalas är i jönköpings¬
privilegierna af 1288. De ha där ännu endast en underordnad verk¬
samhet. I bjärköarätten förekom visserligen rådet som en dömande
myndighet, men dess medlemmar fingo äfven tjänstgöra som edgärdsmän.
? Borgmästarne buro titeln herre.
3 Däremot skulle enl. StL. stadsskrifvaren vara svensk.
4 Dessa stadgar lystes för borgarne i s. k. burspråk. Sa åt¬
minstone i Stockholm; jfr Odhner, Bidrag s. 57 (1861).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
