- Project Runeberg -  Svenska statsförfattningens historiska utveckling från äldsta tid till våra dagar /
161

(1896) [MARC] [MARC] Author: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den svenska medeltiden i egentlig mening - Den borgerliga förvaltningen och rättskipningen - §22. Städerna och köpstadsmännen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

$ 22. Städerna och köpstadsmännen. 161
hädanefter styras med svenska inländska män, »som
hafva i staden liggande grund>. Föreskriften upprepades
så väl i Kristiern I:s försäkring 1476 som i Kalmar
recess 1483.
I stadslagens bestämmelser ingrep regeringen modi¬
fierande genom privilegier för särskilda städer (i främsta
rummet för Stockholm) eller genom administrativa stadgar.!
Särskildt var handeln föremål för regeringens uppmärk¬
samhet, och hennes verksamhet gick i prohibitiv riktning.
Redan stadslagen inneböll förbud för Norrlands och Fin- Handelsregle¬
lands invånare vid Bottniska viken, utom Åbo, att segla till ”esen:
utländska hamnar, men klagomålen öfver olaga handel och
olaga hamnar» fortforo alltjämt och ledde till nya förbud,
skärpta i synnerhet sedan 1502.? I Kristoffers landslag in¬
kom förbudet mot landsköp, men äfven detta behöfde in¬
skärpas upprepade gånger. Undantag gjordes dock stundom, ‘
och till och med allmogen kunde få privilegium på inrikes
eller utrikes handel.? Af handtverken var det i synnerhet
guldsmedsyrket, som man för kontrollens skull sökte in¬
skränka till städerna.?
Till någon högre utveckling hunno icke de svenska städernas po¬
städerna, såsom redan är antydt, under medeltiden, och fiska bety¬
med undantag af Stockholm spelade de en ringa politisk |
roll. Deras invånare började dock bilda en samhällsklass för
sig, skild från allmogen genom egen rätt,” genom privi¬
legier, genom lefnadssätt och näringsfång, och köpstads¬
männen kallades också särskildt till de allmänna riks¬
mötena, så redan i kallelsen 1359 och sedermera upprepade
! I privilegierna medgafs rätt att använda stadslagen ofta med
hänvisning till en annan stad: »efter thy som stadsboken i Upsala
utvisar> (Viborg 1403), den lag och rätt »som de hafva i Abo»
(Raumo 1444).
2 Förbud 1502 ’!9/ för borgare i Öregrund, Östhammar, Gäfle,
Ulfsby och Raumo att segla på utrikes ort, Styffe, Bidr. IV, n. 222.
3 Exempel Styffe, Bidr. IV, s. CXXXIII.
1 Om handtverksindustrien på landet, se Styffe, Bidrag IV,
gs. CXXX.
5 Redan i BR. hette det i fråga om arfsrätten »ärfve slikt dotter
som son».
Hildebrand, E. Sv. statsfirfattningens hist. utveckling. 11

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:26:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stathist/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free